Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
bergska sällskapet, tog och
skref en revy i en akt, kallad
»Ekot>. Stycket gjorde lycka
och förf., »den unge,
intelligente skådespelaren hr
Axel Hultman, framträdde
på scenen>»... d. v. s. blef
inropad.
Dir. Emil Ljungqvist
försökte på 1890-talet beresa
landsorten med revy, men
utan större framgång.
»Lergöken> blef den som 1900
beredde 9Stockholmsrevyens
segertåg äfven i landsorten.
Det var dir. Textorius som vågade, icke
utan betänkligheter, spela revy i
landsorten i precis samma dräkt som i
Stockholm. Starten skedde i Östersund
(historiskt uträknadt den 19 sept. 1900) och
densamma möttes i Saxons tidning mea
en hel störtflod okvädingsord. Författaren
i Stockholm skyndade också att
telegrafiskt försöka sätta p för alla vidare
»Lergöksturnéer» i landsorten, men som
teatern i Gäfle redan var förhyrd och pjäsen
annonserad, blef den också spelad där.
Detta, tänk, med vida större framgång,
hvadan förbudet återtogs. Pjäsen har sedan
otaliga gånger gifvits i landsorten och vid
mer än ett tillfälle har den visat sig kunna
rädda sällskapens ekonomi. BIl.a.i Malmö
en gång, när van der
Ostenska sällskapet hade haft en
mindre lycklig sejour.
Stycket är desslikes med stor
ekonomisk framgång gifvet i
såväl Finland som i hela
Norge.
+
Det har mycket talats
om revyspelets inverkan på
framställarna af de brokiga
rollerna. - Det må väl
ifrågasättas om ej detta tal är ren
Harald Leipziger.
Axel Hultman.
EMIL NORLANDER
öfverdrift och om ej det att
oupphörligen spela
LöparNisse i » Värmländingarne»>,
Lundström eller Sten
Stensson Stéen kan verka precis
lika >försumpande på den
konstnärliga —
utvecklingsmöjligheten> hos den eller
den skådespelaren.
Typisk i denna sak torde
Victor Holmqvist vara. Han
spelade under sin långa
konstnärsbana hundratals
revyroller och flera hundra
gånger hade han spelat den
påstrukne skomakargesällen Lundström.
Ingen skall väl dock våga påstå, att i
hans framställning af t. ex. Onkel Bräsig
fanns den ringaste reminiscens af vare sig
revy eller full skomakare.
I Göteborg, där på Stora teatern
spelats revy efter revy, ha såväl de förnämsta
dramatiska som äfven våra operettartister
år ut och år in axlat dagshändelsernas
kappa samt framställt de vansinnigaste
typer, men icke har något enda af de
galna tricks, hvilka en gång knep
nyårspubliken, gått igen i deras senare
framställningar. Själfva fru Oscår, K. teaterns
firade primadonna, har en gång spelat
med i revy. Det var på Vasateatern 1894,
och dåvarande fröken Anna Thulin stod
t. o. m. i trikå,
framställande Det elektriska ljuset.
En hel del af direktör Ranfts
»stora» artister ha fler eller
färre gånger spelat revy och
många af dem minnas den
tiden som synnerligen glad.
Man vill tydligen kort
och godt hela revygenrens
död, närmast på grund af
densammas oroande
framgång. Men näppeligen lär
det lyckas under närmaste
decenniet. Kan man lyckas taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
