- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
206

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

gängliga, utom från luckorna och
dessa var ju otänkbart öppna med den
sjö vi nu hade.

Kaptenen kom nu ned och sedan
han rasat ut, beslöts att »låta det
skramla». Assuransen fick betala och
vi visste ingenting —

Klockan kunde nu vara bortåt
fyratiden på morgonen. Jag gick och lade
mig, dock hade jag knappast sofvit
ett par timmar förrän jag vaknade
vid ett bultande på dörren och i
detsamma kände jag att maskinerna
stoppat, — dref ångaren? Jag betraktade
halfvaken taklampans svängande
rörelser, men nu stack en matros in
hufvudet.

»Upp, styrman, kapten vill tala vid
er l»

Jag kastade på mig kläderna och

störtade på däck.

Det var grå gryning, hafvet gick i
långa, sugande dyningar och »Kolga»
låg uppe i vind med ett par små segel
hissade.

Kapten kom nu emot mig med
hastiga steg. »Styrman, de här va bra
förargligt, maskinerna stoppade
plötsligt och maskinisten kan ej upptäcka
fen — —» han afbröt sig hastigt
och såg skyggt upp mot skorstenen.

Jag följde hans blick och ni må
tro mig eller ej, men faktum är, att
det rann från skorstenens mynning,
ja just rann och nedför sidorna
strömmade nu svartvatten som i
hundra små rännilar längs däcket
sökte utlopp genom spygatterna.
Kaptenen såg på mig med en komisk min
— — — Nu rann det häftigare och
nu, nu stod det som en fontän af
smutsigt vatten, väl ett par meter hög,
upp ur skorstenen, vår hederliga blå
skorsten med sin röda stjärna på.

OSSIAN ELGSTRÖM

Kaptenen sprang bort mot
maskinrumsskejlejtet, men hunnen halfvägs
såg jag honom falla omkull och i
detsamma kände jag hur däcket försvann
under mina fötter och jag for som
en boll mot lä reling, »Kolga» hade
gjort en våldsam öfverhalning.

Tjohej! nu flög hon öfver åt
babord och jag nästan ryckte händerna
från handlederna på mig i mina
bemödanden hålla mig fast.

»Sätt ut båtarna!» skrek kaptenen.

Besättningen trängdes i
skanskappen vilda af ifver att komma på däck.

Skutan betedde sig nu som ett
dårhushjon, först åt styrbord och så med
en knyck så allting skallrade åt
babord, så med fören i sjön, så vågorna
sprutade öfver spelet och så aktern
ned.

»Ut med båtarna,» tjöt jag,
repeterande kaptenens order, men det var
ett jobb må ni tro!

Nå, vi fingo en af
midskeppsbåtarna utsvängd, men hur få den i
sjön? Ena stunden doppade hon kölen
och andra stunden flögo vi in öfver
däck. Hela tiden öfversprutade af den
heta smutsiga skorstensfontänen.

Nu for båten ut öfver relingen och
däfverterna stodo böjda i halfcirkel —
— — »kapal» skrek jag — — — det
lyckades, och med en smäll tog båten
vatten. Ifriga stötte vi ifrån ångarens
sida och rodde för lifvet, men en 50
meter bort lade vi bi och betraktade
det underliga fenomenet.

Ångaren dansade fortfarande utan
styrsel på de relativt lugna vågorna
och så rätt som det var hörde vi
ånghvisslan uppge ett långt hest tjut, vi
sågo på hvarandra med bleka
ansikten, hvem var månne ombord och drog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free