Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS DOMEDAG
därfva båten och göra sig möda i bara
onödan. Det kom för Janne att han
varit illa dum, som ett ögonblick tänkt
på att skada båten för att fara efter en
fågelusling, som han ändå vore
säker om.
Han nappade bössan och gick uppåt
stugan. Nu skulle han väl ändå få lite
varmt och en tår kaffe, sen han
sprungit omkring i bara strumplästen :
för den förbannade <fågeluslingens
skull. Kunde inte den ha blifvit i
vaken där den låg först, så att han
kunnat nå den från land med ett
kastsnöre. När Janne kommit upp till
stugan och fått på sig träskorna måste
han ändå vända sig och se om fågeln
låg kvar därute. De lågo där, bägge
två. Girigheten satte plötsligt åt Janne.
Om han toge båten och fore ut så
skulle han kanske kunna nypa den
andra också. De där fåglarna voro de
dummaste som fanns, det visste han.
Om honan blef skjuten så for alltid
hanen hit och dit omkring till dess
han också låg där. Den därute skulle
nog göra likadant. Om han kunde få
den också så kunde det ju löna mödan.
Men så tänkte han på båtskadan och
kaffet och dök in i stugan.
På förmiddagen var han nere och
halade upp båten. Då såg han båda
fåglarna därute. De simmade om
hvarandra, fram och åter.
En stund före skymningen var han
ute igen och såg efter dem. Då låg
den ena alldeles stilla, men den andra
simmade ännu rastlöst omkring och
lockade. Det var stiltje och Janne
hörde lockropet därutifrån ideligen —
sjungande och ängsligt — aala —
aala —
v
Morgonen efter glömde Janne bort
både båt och fåglar. Han blef väckt
221
i otid af en fiskare från land, som kom
öfver med en uppköpare för att göra
aftal med Janne om det han kunde
sälja för vinterfisket. Isen hade frusit
sig stark under natten så att de hade
gått öfver.
Janne fick ett otal kaffegökar och
löfte om pengar i förskott. Uppköparna
måste tillbaka i land genast men Janne
kunde ju följa med så kunde de göra
upp affärerna där.
När de kommo ned på isen kom
Janne ihåg fåglarna och såg däråt. Det
låg något mörkt i isen därute. Men
det kunde få vara till dess han ginge
tillbaka. Kaffegökar och förskott voro
viktigare. För resten vore det bara en
onödig krokväg. Uppköparen hade
brådtom och det tog kanske tid att
hugga upp den förbannade fågeln.
Först mot natten var Janne på
hemväg. Det var mulet och mörkt mellan
stugorna uppe i läget, men i Janne var
det ljusan dag. Inte därför att han af
gammalt så väl visste vägen utan därför
att han gjort affärer. Hvad för affärer
det kunde han inte hålla ordning på,
hufvudsaken var att han gjort affärer.
Och så hade han druckit. Hvad för
slag visste han inte, men druckit hade
han. Och förskott hade han fått, så
att han hade gök i alla fickor. En
stor butelj här och en liten där. Nog
hade han att se vid, om det så vore
mörkt en vecka. Men hin var det i
alla fall att han inte kunde hitta båten.
Han stod ju på sin rätta brygga och
kände på sin egen båtpåle. Det var
Svarta natten så att han såg inte båten,
det förstod han, men han skulle väl
i dj—s namn kunna få tag i fånglinan.
Han trefvade upp och ned på pålen.
Inte fanns där någon lina. Han hade
kanske ändå tagit miste på påle. Måste
väl se efter om det vore nästa som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
