Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
dagen efter den 4 oktober skulle
betecknas såsom den 15 oktober. För
att på samma gång för framtiden
förebygga ny förskjutning af
kalenderdagarna, bestämdes det vidare, att
man, med bibehållande för öfrigt af
den gamla kalenderns regel att såsom
skottår räkna de år, hvilkas
ordningsnummer äro mångfalder af 4, likväl
därifrån skulle på det sätt göra
undantag för själfva sekelåren (de år, hvilkas
ordningsnummer sluta med två
nollor), att dessa ej skulle vara skottår
med mindre än att äfven det framför
de båda nollorna stående talet utgör
en mångfald af 4. Alltså skulle år
1600 äfven efter den gregorianska
kalenderreformen förblifva skottår,
men icke åren 1700, 1800 och 1900.
Med införandet af den
gregorianska tidräkningen ändrades
skottårens antal på 400 år från 100 till 97,
och härigenom nedbragtes årets
medellängd från 365 dygn 6 timmar till
365 dygn 5 timmar 49 minuter 12
sekunder. Detta är visserligen
fortfarande något mera än det tropiska
året, men skillnaden belöper sig dock
ej ens till en half minut och hinner
under en hel fyrahundraårsperiod ej
växa upp till fullt 3 timmar.
Den gregorianska tidräkningen,
mest bekant under benämningen nya
stilen (liksom numera den julianska
tidräkningen oftast betecknas såsom
gamla stilen), antogs på påfvens
befallning genast inom <hela den
romersk-katolska kristenheten. Inom
den del af den kristna världen, där
man nyligen frigjort sig från påfvens
öfvervälde, ansågs det däremot
förödmjukande att foga sig efter det
påfliga påbudet, synnerligast som
detta såsom straff för ohörsamhet
ERIK LUNDBERG
stadgade bannlysning, och det dröjde
därföre ganska länge, innan
protestanterna anslöto sig till reformen, i
början för öfrigt blott i fråga om
dateringen, men med jämkningar i fråga
om de kyrkliga högtiderna. I
Tyskland, Holland och Danmark skedde
detta år 1700, i England år 1752, i
Sverige år 1753, alltid genom att ur
februari månad utesluta 11 dygn.
I länder med grekisk-katolsk
religion räknas tiden ännu efter gamla
stilen.
Med afseende på Sverige bör man
för öfrigt beakta ett säreget
förhållande under de första åren på
1700talet. Karl XII ville nämligen icke
tillåta införande af den nya stilen,
men gick dock med på att utesluta
skottdagen år 1700. Därigenom kom
emellertid den svenska kalendern att
skilja sig från både gamla och nya
stilen. Olägenheterna af detta
förhållande voro så stora, att konungen
fann sig föranlåten att återvända till
den gamla tidräkningen genom att år
1712 i februari insätta två skottdagar
i stället för en.
Vi hafva sett, att skillnaden
mellan nya och gamla stilen efter den
4 oktober 1582 blef 10 dygn. Det är
tydligt, att den förblef vid denna
storlek icke blott under återstoden af
1500-talet, utan också under hela
1600talet, eftersom år 1600 var skottår
enligt både gamla och nya stilen. På
1700-talet (efter februari år 1700) var
stilskillnaden 11 dygn, på 1800-talet
12 dygn, och nu på 1900-talet är den
13 dygn, hvilken storlek den kommer
att bibehålla både innevarande
århundrade och det nästa.
Afsikten med det nu sagda har
varit att låta lättfattliga faktiska
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
