Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
mera. Friedrichsstrasse, denna
trafikens ständigt svällande aortabåge,
Unter den Linden, paradernas och
lyxens bländande promenad-chaussée,
Leipzigerstrasse med dess mäktigt
konkurrerande affärslif, afspeglande
sig i de i dyrbar inredning och
utsmyckning hvarandra öfverflyglande
affärspalatsen och den lifliga trängseln
därutanför, och slutligen de många
tvärgatorna till Friedrichsstrasse, i
hvilka värlsstadskratern dag och natt
mäktigt sjuder och bubblar — alla
dessa platser och flera därtill bjuda
intresset så mycket stoff för
betraktelser, att man i början rätt lätt
glömmer, hvad Spreestaden i sitt yttre för
öfrigt har att bjuda. Och dessutom,
hvad är, ytligt sedt, Alt-Berlin annat
än ett enda virrvarr af affärshus i de
mest banala stilarter, utan skönhet,
utan system, och därtill utan alla de
retningsmedel, som det nyare och
nyaste Berlin äger?
Pieteten för det gamla, det
ålderdomliga har ingen hemortsrätt i Berlin,
och af det Alt-Berlin, som exponerar
sig för vår samtid, är det icke mycket,
som gör skäl för namnet. Hundra år
räknas här för gammalt, och om något
kommer längre, går det dock sällan
öfver två hundra. Sedan länge har
förstörelsearbetet pågått; det låter sig
spåras ända in i gränderna. Och på
spillrorna af de gamla minnesmärkena
ha efter hand jättebyggnader af sten
och glas rest sig, talande sitt eget
vältaliga språk om det Berlin, som är,
men intet om det, som en gång varit.
Dock finnes det ännu några gator
kvar, hvilka — åtminstone i vissa
partier — ha en nimbus af något, som
ligger utanför vår tid; och har man
väl upptäckt detta och fått intresse
därför, så vidgar sig så småningom
horisonten af det ålderdomliga, och
AND. WESTERGREN
man kan få en upplefvelse af att ännu
vandra omkring i Fredrik den stores
och romantikens Berlin, i allt så skildt
från det, som nu i verkligheten är
Berlin; ja, man kan försättas till
tidehvarf, som ligga ännu längre tillbaka.
Och i detta så småningom upptäckta
Alt-Berlin möta vi efter hand minnen
och personligheter af ständigt stegradt
intresse, och till slut blir det oss en
gåta, hur vi så länge kunde gå
oberörda förbi det: som det nu ter sig,
så måste det ju vara; det kan icke
vara annorlunda.
Klosterstrasse är måhända den af
Alt-Berlins gator, som bäst bevarat
nimbusen af det ålderdomliga;
åtminstone den delen däraf, som ligger
mellan Königstrasse och
Parochialstrasse. Väl företer den i mycket
bilden af ett nött mynt, som mist sin
ursprungliga relief, men just i denna
del är reliefen tämligen bibehållen.
Närmast Königstrasse ligger det åldrigt
grå <Lagerhauss«, ända till 1435 de
brandenburgska kurfurstarnes
residens, nu förvandladt till expedition
för posttullen. Det har en gång hyst
en äfventyrare af stor ryktbarhet, en
lärjunge af Paracelsus, Leonhard
Thur
’ neisser, hvilken lyckades vinna den
då regerande kurfurstens, Johann
Georgs, bevågenhet och blef föremål för
dennes särskilda gunst. Han blef t.
o. m., trots sitt lekmannaskap i
medicinen liksom i andra vetenskaper,
lifmedikus hos kurfursten, som därför
— till 1584 — lät honom bo i det forna
residenset och f. ö. med stora
summor understödde honom i hans
mångskiftande verksamhet, som läkare,
alkemist, astrolog, naturforskare och —
boktryckare. Thurneisser var en tid
mycket rik och ansedd, och i hans
hem här vid Klosterstrasse
församlades de främste inom konsten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
