- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
250

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

liga stil. Den med fint gallerverk af
smidesjärn och sirliga grupper af
sandsten rikt smyckade hörnbalkongen
hvilar på åtta pelare, mäktiga
monoliter, hvilka en gång skänkts af
Fredrik den store åt den, efter hvilken
palatset har sitt namn, detta som en
extra belöning för de nödmynt, som
nämnda person tillverkade åt den
penningförlägne konungen under och efter
det sju-åriga kriget. Pelarna voro
krigsbyte från ett plundradt slott. —
Byggnaden användes nu som
förvaltningsbyggnad för Berlins stad.

I.

En byggnad, som ingalunda genom
arkitekturen men genom de stora
namn, som äro fästa därvid, ännu
alltid — såväl rent yttre som andligt
— för älskaren af Alt-Berlin betecknar
medelpunkten däri, är det
Mendelssohnska huset, Spandauerstrasse 68.
Detta hus har en gång sett de båda
bröderna Humboldt som lärjungar vid
Mendelssohns fötter. Moses
Mendelssohn, denna utomordentligt härliga
personlighet — filosof, estetiker och
öfversättare, men framför allt
människa — har nämligen här lefvat och
dött. En underbar skickelse har fogat
det så, att i detta samma hus, som
den ungdomlige Lessing skref sitt
lustspel «Die Juden<, den mannen
skulle lefva och dö, hvilkens bild
föresväfvade honom i hans kanske
ädlaste och mognaste verk, «<Nathan
der Weise«. Och ännu en har bott
i detta minnesrika hus, efter Lessing
men före Mendelssohn, en
medelmåttig man i denna förbindelse liksom
i så många andra, Friedrich Nikolai.
Dock, en innerlig vänskap förenade
honom med de båda andra; han
med
AND. WESTERGREN

verkade i deras litterära sträfvanden,
och man kan i detta sammanhang icke
nämna vare sig Lessing eller
Mendelssohn utan att också tänka på Nikolai.
Och ännu två höra in i detta
vänskapsband: Sälzer, professor vid
Joachimthalska gymnasiet och en framstående
vetenskapsman, samt Ramler, en
diktare, hvilkens gloria något mattats af
senare tiders. Hur ofta ha icke just
dessa personer samlats i detta hus
och njutit af Mendelssohns fina
värdskap och Lessings bel esprit! En
berusande charme hvilar öfver detta
lilla kotteri. Sådan den berlinska
1700-talsandan var, vill man helst
tänka sig dessa fem som i nattens
stillhet förtroligt inneslutna
ordensbröder. Och hvad särskildt
Mendelssohn angår, höll han ännu sin andes
hemligheter förborgade inom sig själf
och denna trånga vänkrets. Men tack
vare det stöd för själfmedvetandet,
som han fick i Lessing, randades dock
den dag, då han vågade framträda som
själfständig författare; hans skrifter
väckte snart allmänt uppseende, och
när 1767 den första upplagan af hans
«Phädon eller om själens odödlighets
utkom, var Moses Mendelssohn redan
ett berömdt namn i Tyskland. Under
en lång tid stod Mendelssohn i
brännpunkten af århundradets största och
finaste frågor; jämte Lessing skref han
den erkändt bästa tyskan, och hans
hem blef så småningom en
samlingspunkt icke blott för den djupa
bildningens män i Berlin, utan från hela
Tyskland, ja, äfven från andra länder
kom man till Berlin och trängdes
omkring Mendelssohn.

Att huset i Spandauerstrasse trots
denna Mendelssohns ryktbarhet å en
minnestafla öfver ingången dock endast
nämner, att Lessing bott där, är
förståeligt fastän knappast försvarligt, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free