Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM FANTASIEN
- torde höra skönhetssinnet och den
med detta nära förbundna egenskap,
som med ett grekiskt namn kallas
fantasi, d. v. s. inbillnings- eller
diktningsgåfvan. Det behöfs dock blott
ringa eftertanke för att inse, hvilken
omätlig betydelse dessa krafter, som
höra till människans största och
ädlaste, ägt för människosläktet i dess
helhet ända från uråldriga tider och
till denna dag och för den enskilda
människan under hela hennes lifstid.
Kunde det finnas en människa, som
alldeles saknade skönhetssinne och
fantasi, skulle en sådan vara både i
högsta grad beklagansvärd och
utomordentligt tråkig. En människa som
endast tänkte på hvad som var
nyttigt och rätt, aldrig på det som var
vackert och roligt, som aldrig kunde
förtjusas af naturens skönhet och
känna behof att omgifva sig själf med
en smula skönhet, en människa som
aldrig någon gång kunde se <längre
än näsan räckers, se långt bort
utöfver verklighet och hvardag till något
drömdt och anadt — en sådan
människa finns lyckligtvis icke och har
antagligen aldrig funnits. - Redan
många högt stående djur äga ju ett
tydligt skönhetssinne, och då de första
människorna trampade den
jungfruliga .jorden, måste äfven de ägt ett
visst mått af skönhetssinne, låt vara
att fantasien hos dem ännu endast
fanns i form af ett litet frö spirande
i det fördolda.
Det finns en period i hvarje
människas lif, då fantasien spelar en
mycket stor roll. Det är de späda
barnaåren. Ett litet barn kan ju ha
gudomligt roligt med sin docka, ja med
en papperslapp eller träbit därför att
dess inbillning lefvandegör det döda
föremålet och skapar om det till hvad
som helst. Längre fram i lifvet
spe
17 — 1911.
257
lar fantasien för de flesta människor
en betydligt mindre direkt
framträdande roll, ja det finns kanske icke
så få personer, som betänkligt närma
sig den ofvan tecknade, till
orimlighet drifna vrångbilden af en människa
lidande af fullkomlig fantasitorka.
Men äfven dessa individer ha dock
en gång, i barndomen, varit till icke
ringa grad «<fantasimänniskor<, och
kanske äfven under öfvergångsåren,
de år då gossen blir yngling och
flickan ungmö, känt något af det
starka uppflammande af
fantasiverksamheten, som ofta följer med dessa
jäsningsår, för att sedan lika fort
aftaga. — Fantasien, som alltid på ett
’eller annat sätt fått åtminstone någon
utbildning hos hvarje människa, kan
heller aldrig helt utslockna hos någon,
hur misshandlad och vanvårdad hon
än blifvit. Äfven för den mest
«hvardagliges kommer det en och annan
stund i lifvet, då han känner en fläkt
af fantasiens befriande vind, då han
känner, att <människan lefver icke
allenast af bröd<. En blommas eller
ett tygstyckes färg, ett djurs
smidighet, en krukas form, några ord ställda
"samman till rim och meter, en melodi
— kan något af detta eller allt detta
bringa en människa att stanna, att se
och lyssna, känna njutning, då är det
ju ett verk af skönhetssinnet, och om
det kallar fram hos henne gamla
minnen i klaraste dager eller bringar
henne att drömma, då är det ju strax
en rörelse af fantasien. Är hon djupt
och verkligt religiös, då har hon ett
icke ringa mått af fantasi, ty huru
skulle man utan fantasi kunna tro på
och drömma om det aldrig sedda!
Komna till denna punkt, kunna vi
börja ana, af hvilken djupt ingripande
betydelse fantasien är för den
mänskliga kulturen. Religionen kan, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
