Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
föreställa en <andans mans,
ynglingarna och de båda kalottprydda
gubbarna, som mera tyckas
<uppeldade af den nattliga glädjen<, för
att tala med scenens beskrifvare,
Tacitus, än af den patriotiska
stämningen, i det den ene aflägger eden med
en dryckesskål, den andre längst bort
i hörnet bara fånskrattar åt alltihop
— för dem alla har nog Rembrandet,
den inbitne ärkerealisten, mer eller
mindre begagnat sig af modell. Skulle
så ej vara fallet med någon eller
några af dessa figurer, så har det
väldiga galleri af minnesbilder
Rembrandt bar inom sig som frukt af ett
helt lifs långa och intensiva
konstnärliga arbete, i alla händelser skänkt
dem ett så starkt mått af realitet, att
de hvar och en göra intryck af
lefvande och individuella varelser.
Men hur har ej Rembrandt
förstått att smälta in alla dessa
verklighetselement i den stora helhetssyn,
som dragit förbi hans inre öga: ett
folk som reser sig mot tyrannen!
Hvilken fantastisk urtidsstämning
liksom ur Ossians dunkla sagovärld«
lyfter oss ej på sina mäktiga vingar,
när vi stå inför denna duk, skapad
af en 56 års man, som smakat så
mycket af lifvets lust och olust, och
som åldrats långt i förtid af allt det
bittra han genomgått, förlusten af sina
kära, så att han till sist stod nästan
ensam, svåra umbäranden och djup
glömska efter det han förut varit rik
och ärad, ja, väl äfven af
själfförebråelser öfver handlingar som hans
egna lidelser, hans egen tanklöshet
förledt honom till! Hans land hade
stigit upp i glans och stolthet, allt
under det han själf kom djupare och
djupare in i skuggan. Som god
holländare älskade han sitt land och
sitt folk — hur innerligt det visar
JOHN KRUSE
hela hans konstnärliga gärning — och
lefde med i dess stora tid med all
dess lyftning och rensning af sinnena.
«Ett fromt sinne aktar äran för mer
än gods och gull« (Een vroom gemoet,
Acht eer voor goet) hade den unge
Rembrandt 1634 skrifvit i en resande
tysks stambok. När den westfaliska
freden slutits och Hollands frihet var
ett faktum inför all världen, gjorde
Rembrandt i olja ett utkast till en
allegorisk målning som skulle
hugfästa denna för hans land lyckliga
och betydelsefulla tilldragelse. När
han nu på gamla dar fick det
ärofulla uppdraget att måla den bataviska
sammansvärjningsscenen, tog motivet
i hans fantasi formen af den stolta
och höga vision vi nu äro nog
lyckliga att äga i vårt land. Unga och
gamla äro med i det högtidliga
ögonblick, då eden att rädda fosterlandet
ur träldom svärjes. Den åldrige vise
likaväl som mannen i sina lejonår
och ynglingarna i hänförelsens och
svärmeriets ålder. Och att den
lallande druckne gubben är med på ett
hörn, förstärker genom sin kontrast
endast högtidligheten i de andras
stämning. I denna detalj visar sig
en djup humor och
allmänmänsklighet af samma slag som låter
Shakespere interfoliera scenerna i sina tra-’
gedier med gycklares och narrars
prat och lustigheter.
Till denna karaktäriseringens
mästerskap kommer figurernas ypperliga
sammanställning i grupper af tre och
tre efter berömdt italienskt recept,
men fritt och pittoreskt varieradt samt
ljusets och färgens äkta Rembrandtska
trolleri, utan hvilka bildens
stämningsstyrka och skönhet icke kunde
tänkas. Äfven i dessa afseenden kunna
vi se, hur den Rembrandtska
fantasikonsten fotar sig på verklighetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
