Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GRÖNA KORSET:
AF AXEL AHLMAN.
- gick ensam ned genom
gränOM den, som låg grå och tyst i
höstrusket. Den slutade ej förrän vid
hamnen, bakom hvilken hafvet
skymtade mörkt och blyfärgadt också det.
Han gick fort men undvek likväl
af gammal vana skickligt de nötta
trottoarstenarnas vattenpölar, ty
kängorna voro tunna och strumporna
redan våta. Fastän han var femton år,
bar han ännu knäbyxor och kort kavaj
med gula, blanka ankarknappar.
Händerna voro djupt instuckna i fickorna,
och vänstra armen pressade böckerna
mot sidan fast och orörligt. Just
därunder fanns en hopsydd ficksöm, ty
Karl Axels kavaj var förfärdigad af
en ändrad uniformskappa, som hans
far nött ut. Skräddaren hade ej
kunnat göra något åt att sömmen syntes.
Det hade ändå varit svårt att af den
gamla kappan lappa samman en rock.
Men Karl Axel tyckte, att den
sömmen var som ett ömmande sår,
hvilket måste döljas för alla nyfikna
blickar. Han fruktade intet så mycket
som den fattiges förödmjukelse, och
ändå mötte den honom ständigt. Hans
skygga mun hade också redan fått
ett bittert drag under de tysta,
inåtvända ögonen, som ibland blefvo
q 4 %arl Axel kom från skolan. Han
hårda och kalla och skrämde bort
kamraternas skämt med den långa,
gängliga gestalten och de urvuxna
kläderna.
När Karl Axel hunnit nedför
gränden, vek han af åt vänster och ställde
sig i hörnet vid stadsparken. Midt
emot låg järnvägsstationen med den
hvita klockan lysande som ett blindt
öga öfver portalen. Den fattades tio
minuter i fyra, och Karl Axel såg
oroligt utåt Järnvägsgatan. Skulle
hon komma före fyra, eller skulle han
få gå hela vägen hem i regnet? Han
tänkte ej ett ögonblick på möjligheten
att resa utan att ha sett henne som
vanligt.
Karl Axels familj hade för ett par
år sedan flyttat ut i ett anspråkslöst
villasamhälle en kvarts mil från
staden. Hyrorna voro där billigare, och
det var lättare att maskera sitt armod
bland dem, som själfva ledo under
den fattiga medelklassens hopplöst
tragiska kamp för skenet. Alla
morgnar sög staden till sig en ström af
handtverkare, tjänstemän och
skolbarn, som gaf den sitt arbetes offer
och återbördades på aftonen. Och
man bedrog sig själf och hvarandra
med en blek och färglös illusion af
att bo på landet, en glädje, som
köp
+ Denna berättelse ingår i en novellsamling: Familjeflickor, som inom kort utkommer i
bokhandeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
