Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GRÖNA KORSET
de på honom. Hon kände igen det
bleka, sorgsna ansiktet.
Han följde den långa gatan
söderut. Det blåste hårdt, och de aflöfvade
träden i boulevarden kastade
darrande skuggor öfver cementen. I en
underlig bedöfning märkte han detta och
att ljusen 1 butiksfönstren voro
släckta. Klockan var alltså öfver åtta.
Människor och hus försvunno bakom
honom, och mörkret stod som en tung
vägg utanför stadstullen. Han
snafvade öfver en jordhög och tappade
ett paket. Där var en djup
urgräfning 1 gatan; ett kloakrör eller något
annat hade väl gått sönder. Han
undrade öfver, att där ej var stängsel
omkring med en varnande lykta, som
det brukade, men kom så ihåg, att
härute gick sällan någon om
kvällarna. Man hade väl glömt det.
Klockan i kyrktornet slog nio
långa, malmtunga slag. De undrade
nog hemma, hvar han var. Han
påskyndade stegen. Redan på afstånd
såg han mellan de glesa tallarna ett
gult sken strömma sig till mötes. Det
279
kom från matrumsfönstren. Kanske
de väntade på honom.
»Hvad du har dröjt » sade modern,
då han kom in. Hon satt ensam och
sydde som alltid. Hon höjde hufvudet
och såg på honom.
»Men hvad är det, Karl Axel? Är
du sjuk?» —
Karl Axel svarade ej. Han lade
blott paketen på bordet och vände sig
bort.
»Är du sjuk? Och hvarför kommer
du ej förr?» upprepade modern.
»Jag träffade någon — — — och
— — — och det gör så ondt här.»
Läpparna darrade, och han lade
handen mot bröstet. |
»Kom hit till mig! Är det henne
du råkat? Och har hon varit stygg
mot dig? Stackars min gosse! De
första såren svida alltid värst.»
Karl Axel föll på knä och dolde
sitt ansikte i moderns sköte. Han grät
hejdlöst, och hela kroppen skakade
under hennes milda händer.
»Jag höll så mycket, så förfärligt
mycket af henne, mamma l»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>