Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄÅSTADSLIF PÅ 1820-TALET
nerande. Det stolta slottet och den
kupollösa Tessinska domkyrkan talade
sitt tydliga språk om en förgången
storhet, och när det skvalpande,
fräsande och bolmande ångfartyget kom
så nära, att vallarna kring staden
kunde urskiljas, fingo passagerarna
ett ännu mer fördjupadt intryck af att
de nalkades en minnesrik plats. Men
innanför ringmuren, som
rikshushållaren Karl XI krönt med sitt
namnchiffer, krympte historien ganska
hastigt ihop. Visserligen höjde här
och hvar några 1600-tals hus sina
trappgaflar öfver omgifningen och
klumpiga järnkrampor i gråa väggar
flyttade tankarna långt tillbaka i
tiden, men i öfrigt var det en genuin
svensk småstad med små låga trähus
och mycket idylliska förhållanden.
Någon gatubelysning fanns icke, utan
när de hederliga kalmarborgarna ville
ut ur sina iden efter mörkrets inbrott
var det bara att tillämpa den gamla
satsen: hvar och en sitt eget ljus.
För den som vågade sig ut 1i
becksvarta natten utan handlykta kunde
det vara riskabelt nog, isynnerhet om
något »oförutsedt» låg i vägen.
Följande passus ur en insändare i
lokalpressen ger en ganska belysande
inblick i dessa mörka förhållanden.
Alltså förfrågas, heter det nämligen,
om det icke är rakt stridande mot
Politi-Författningarna, att en balkhög
ligger midt på Norra Långgatan,
hvaröfver en gående person förliden
nyårsdag kl. 9 om aftonen hade den
olyckan stupa omkull i kolsvarta
mörkret, sönderkrossa sitt bröst samt
få flera rätt svåra blessyrer i ansiktet?
— En tid efter detta klagorops
publicerande vågar en annan
samhällsmedlem framkomma med denna
blyg
287
samma fråga: Skulle det ej vara af
väsendtlig nytta, att Gatulyktor
anskaffades, åtminstone vid de reelare
Gatorna här i staden ? — På goda skäl
betvifla vi dock, att dessa klagorop
förmådde beveka vederbörande att
göra eftergifter, bara därför att de
betingades af praktiska skäl. Ty
sådana hade då ännu ingen god klang i
vederbörande styresmäns öron. Äfven
på dagarna torde det ha mött vissa
hinder att utan obehag promenera på
gatorna, ty oupphörligt finner man i
tidningarna annonser, hvari efterlysas
alla möjliga husdjur såsom hvita
galtar med svarta öron, järngråa
suggor, gäss med grå fjädrar på
ryggen och ett — »hönssällskap».
Såsom exempel på stiliseringen af dylika
tillkännagifvanden må anföras
följande: Om ägaren till 2:ne hwita
swinkreatur med afklipta öron, hwilka i
staden blifwit upptagna, wil de samma
med 5 R :dr Banco igenlösa kan han
innan morgondagens slut anmäla sig
hos arbetskarlen Holmgren.
I detta »boskapens fria huserande
på gatorna» tyckas hundarna äfven då
spelat hufvudrollen, om man får döma
af en ängslig röst som kvider: Månne
det ej skulle vara förenligt med god
samhällsordning och allmänna
säkerheten att förbjuda det hundar,
isynnerhet de större, må lämnas tillfälle
att under denna starka sommarhetta
löpa omkring på gatorna alldeles lösa.
Om Hydrophobie angriper hundarna,
hvem kan då förekomma den rysliga
skada som de skulle kunna göra såväl
inom- som utomhus? — Hvilka
åtgärder stadens myndigheter i anledning
häraf träffade har icke kommit till vår
kännedom. Att borgmästaren
emellertid måtte ha varit en vaken man, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
