Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
i någon kulör. Det kan också hända att
ett par tre olika färger äro representerade
på en och samma plym, och är färgvalet
riktigt läckert och därtill elegant utfördt,
kan det vara alldeles förtjusande med
dessa mångfårgade plymer.
Figur 3 är en sådan där
pleureusehatt. - Själfva formen är ofantlig och
ganska enkel, brättets storlek tvingar det
att bukta sig i en graciös linje öfver
ansiktet, och de stora plymerna äro djärft
insatta bakom den tillräckliga, men icke
mera löjligt öfverdrifna kullen. Man har
ännu icke tröttnat på de bakåt svajande
plymerna, endast för mera försiktiga själar
eller mycket regelbundna profiler sätter
man plymerna i sidan. Rent personligt
tycker jag bättre om det sistnämnda sättet,
men det andra har ju onekligen mycken
»genre», som fransmännen säga.
Ni har naturligtvis reda på att modet
i år är, åtminstone skenbart, mycket enkelt.
Det framgår för öfrigt af samtliga de
modeller vi i dag lämna, det är en viss
reda med dem, och man slipper försöka
inbilla sig att det är vackert, stilriktigt
och klädsamt med blommor, band, spetsar,
plymer och några få dussin andra saker
på en och samma hatt. Jag har icke
sett många hattar med sammanblandade
garneringar i år, och de jag sett, ha då
vanligen bestått af plymer och en eller
annan kokard eller ett hophållande
sammetsband. Rekordet i enkelhet slår
emellertid hatten på figur 4.
Det är en stor tagelhatt (alla fina
hattar skola vara tagel, och de som icke
äro det, låtsas vara det, hvilket kan komma
på ett ut, emedan det ju ännu kan finnas
en del människor som icke veta att tagel
är en mycket jämn och fin stråfläta af
engelsk typ), och denna tagelhatt är svart
på kullen, och svart på det stora brättets
yttersta rand, men hvit, ljusblå eller rosa,
för öfrigt både under och öfver brättet.
VAÅRHATTARNA
Denna ljusa del är helt och hållet
täckt af små blommor i samma färg som
brättet, förgätmigej om det är ljusblått,
nyponros om det är rosa och tusensköna
eller annat om det är hvitt. Blommorna
ligga alldeles tätt och platt och bilda en
stor mjuk och böljande matta ofvanpå
det mjuka och böjliga brättet. Jag
be
- höfver väl icke framhålla hvilken chic en
sådan hatt kan ha om den kommer på
rätt människa.
Figur 5 är den andra stora modeflugan
nu på våren, liksom napoleonshatten kan
sägas vara den första. Jag skulle vilja
kalla den här hufvudbonaden för
skorstenstoquen, den är hög och smal och kan
först långt, långt från hufvudet bekväma
gig till att yttermera afsmalna litet, så
att den ändtligen tar slut och blir till
intet, högt, högt ofvanför det luftlager
där npi och jag, kära läsarinna, bära våra
modernt och stramt friserade hufvuden.
Den sparsamma garnerar sin skorsten
med en penna, den mera flott anlagda
med en plym, men bägge dessa hedervärda
garnityr affektera någon liten smula den
form som vi alla känna från lampborsten
i serveringsrummet, förmodligen för att
det skall bli en viss genomgående stil på
hela arrangemanget. För öfrigt äro dessa
långa okrusade och litet taniga plymer
mycket använda till vårhattarna, de äro
långt ifrån så billiga som man skulle
förmoda af deras medfarna utseende. Själfva
tocken skall vara i en skarp och glad
färg, eller också skall den vara gjord af
skotskt strå, och i det senare fallet kan
den anseg fylla måttet på modern fulhet,
men den är dessvärre icke utan sin chic,
så den kommer nog att gå.
Den sista modellen är ett annat exempel
på en konstruktionstoque. Den är hopsatt
af en svart tagelmatta med hvita ränder
och så besynnerlig den är, är den i alla
fall både lustig och klädsam. Den
ford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
