Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAÅMINNELSEN
Fall, lätta snöflock, fall
och bädda grafven kall —
knall och fall!
Hon brast i skratt åt den barocka
upplösningen. Och med skrattet
vaknade inom henne trotset från nyss.
Hon lutade sig siälfsvåldigt tillbaka i
soffan med armarna utslagna på
ryggstödet och ropade:
”Tag någonting ur Carmen — eller
Boccaccio. ’ i
Han var strax färdig med Orm blott
jag får Din kärlek — —
Hans varma, mörka baryton
utöfvade på henne en sugande makt.
Hon hade alltid fruktat hans röst mer
än hans ansikte, hans blick. Men nu
gaf hon sig utan motstånd åt
stämningen -— hoppade hon nu en gång lite
öfver skaklorna, skulle hon åtminstone
ha roligt under tiden. Utan
småborgerlig hjärtnupenhet.
Nu kom flickan med
smörgåsbordet. Hon grep sig friskt an med de
färska laxskifvorna, men han glömde
båda äta och dricka för att passa på
henne. Unos sätt att störta i sig
maten med hufvudet fullt af skalbaggar
utan att ägna en tanke åt, om det
smakade henne eller inte, kom henne i
tankarna.
Hon kunde inte undertrycka en
skälmsk anmärkning:
”"Det märks, att vi inte varit gifta
i fem år!”
Han böjde sig mot henne.
"’Fem är — det är visst en lång tid
för er?”
”Kanske inte så mycket för mig
som för min man,” — hon försökte
bibehålla samma lätta ton.
”Fem år!” Och tankfullt, liksom
355
för sig själf tillade han : ”Att det finns
sådana män.’”
”Talar ni illa om Uno?”
”Ila? Nej, jag bara säger: att det
finns sådana män! För mig skulle
honungsmånaden ännu inte varit slut.’”
”Det tror ni bara, ”” sade hon icke
obehagligt berörd.
Hans enda svar blef en blick, som
gick längre in i henne än han någonsin
förut nått.
I samma nu öppnades dörren. Det
var flickan med vinlistan. Han räckte
den öfver bordet till henne:
”Ni dricker väl helst champagne, ”
sade han med ett litet leende.
”Ja, ” utbrast hon med ett plörsligt
begär att hänge sig åt stunden, ”i
kväll vill jag ha champagne!”
Deras blickar möttes på nytt. Så
långa mörka ögonfransar han hade, att
hon aldrig förr lagt märke till det! Nej,
hvad hon var tokig i kväll. Men det
var riktigt skönt att känna sig lite
tokig en gång, när man annars alltid
gick och drogs med hvardagens
enahanda.
För att han inte skulle se hennes
tankar, vände hon blicken ut genom
fönstret. Det hade upphört att snöa.
Träden skymtade bara dunkelt som
hvita spökgestalter, hon tyckte de stodo
på lur vid fönstren för att se in.
Vinet hade kommit. Hon hörde
det susa i glasen och hans djupa röst:
A votre bonheur, madame !’"
”A la nötre,” svarade hon djärft.
I samma nu dog leendet bort på
hennes mun. Hon bleknade en smula
och satte glaset tillbaka nästan utan att
ha druckit.
”Hvad var det?” frågade han med
spänd blick. ”Var champagnen för
kall?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
