Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTEN.
AF SIGNE ENGSTRÖM.
_ é Han var hog och
smndlg, med smäckra ben och
dansande gång och ehuru han förvisso
aldrig ens drömt om det pinoredskap
som kallas stuptygel höll han sitt
hufvud så högt som om han vetat af
sin skönhet och satte värde på att visa
den. Kanske han gjorde det förresten.
Om hästarna förstå hvad
människorna säga — och det tror jag att de
göra — fick Svarten höra smickrande
sanningar hvarje dag.
Nisse var gammal, Dick var ännu
äldre och jungfru Brita, som skötte
de båda brödernas hushåll var också
långt ifrån sin ungdom. Bröderna
hade aldrig varit gifta. Den ene var
för ful och den andre för snål. Dick
älskade brännvin högst af allt och
Nisse älskade pengar, men båda
älskade de Svarten.
«Maken till häst!< sade Nisse.
«Passa er för det!< hviskade Dick.
«Ja ja men! «
Det lilla landtbrukets sysslor
stökades undan utan alltför mycken
brådska, men kom man och ville ha
skjuts till den närbelägna staden var
man i nio fall af tio säker på att få
nej. Detta var märkvärdigt då man
besinnar Nisses svaghet för pengar
och att Dick i staden lätt kunde
komma öfver ett rus. Men Svarten
stod i sitt varma stall eller skumpade
omkring på grönbete och tyckte
säkerligen att lifvet var trefligt att lefva.
En vinter söp sig Dick stupfull’ i
staden och råkade trilla ur släden på
hemvägen. Svarten väntade länge
och tålmodigt på att Dick skulle stiga
upp igen, men förgäfves. Det kloka
djuret tog sitt parti och satte af hem
med en fart som nästan skrämde
lifvet ur byborna. Med samma fart
gick det tillbaka då han fått Nisse
vid tömmarna. Dick blef funnen och
hemförd, men han var halft förfrusen
och repade sig aldrig. Han hade
länge haft svagt bröst. Själf var han
otålig att få komma upp igen och till
den ändan satte han sig öfver
doktorns föreskrift att taga medicinen i
små doser. Han tömde hela flaskan
på en gång, hvilket hade till följd att
han kolade af åtskilligt tidigare än
han eljest skulle ha gjort.
Nisse var ensam. Brita gjorde
just ingen människa glad; hon brydde
sig endast om korna och växlade
sällan ord med Nisse annat än när
hon förebrådde honom hans girighet.
«Gnid och spar, du!< sade hon.
«Släkten ser nog inte illa på det, bara
du skyndar dig att dö.«
Men Nisse hade ingen tanke på
att dö. Det var ganska roligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
