Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTEN
«Men du kör inte öfver sjöarna i
kväll!< skrek han. <Det är
djurplågeri, när hästen är så utsläpad!«
«Det angår dig inte!l< röt bonden.
Drängen höll ännu i djurets
kindrem. Nisse stod och strök den fina
nosen, då Svarten plötsligt stegrade
sig för ett piskrapp.
Det glimtade olycksbådande i
Nisses ögon.
«Slår du hästen?s
Ett nytt rapp, som kom hästen att
sätta sig på hasorna blef svaret. Nisse
strök en sista gång Svarten öfver
nosen och gick bakåt kälkarna. Han
skakade sin knutna hand under
bondens näsa.
«Fan skall ta dig,s hväste han.
«Kommer du före så hälsa från mig,
annars träffas vi snart.<
Bonden for, piskande på hästen.
Nisse stapplade hemåt. Karlarna
stodo och stirrade efter honom.
«Stackars sate!< sade drängen.
«Hörde ni hvad han sade?s
Brita var i ladugården då Nisse
kom hem. Stockbrasan brann
flammande hög i spiseln och på
pinnsoffan satt en liten förskrämd flicka
bredvid sin mjölkkruka.
Jag hade efter många böner fått
följa jungfrun efter mjölken. Hon
hade emellertid begagnat tillfället till
en promenad med sin fästman och
lofvat att hämta mig så fort mjölken
blifvit silad. Där satt jag nu, ensam
i det halfmörka köket och önskade
af allt mitt hjärta att jag befunnit mig
i min tråkiga barnkammare.
Nisse gick fram och tillbaka på
golfvet .och skrattade för sig själf.
Slutligen stannade han och såg på
mig med sina besynnerliga ögon.
«Hängde de Judas eller dränkte
de honom?«< frågade han tvärt.
Jag blef alldeles kall. Jag knäppte
371
ihop händerna och svarade med
bibelns egna ord, ty jag var alltför
förskräckt för att själf kunna forma en
mening: <Han gick bort och hängde
sig.«
Nisse skrattade och vände sig till
elden. Han lyfte potatiskitteln af
kroken, på hvilken han trädde upp
en med snören omvirad pappersbunt.
Så länge han rörde sig vågade jag
ej röra en fena, men så snart han
drog en stol till elden och satte sig
smet jag. Jag gled ned af soffan
och sprang, nej flög till dörren och
genom förstugan. Därute var jag
trygg, ty jag har aldrig varit
mörkrädd. Jag steg upp i en snödrifva
och såg genom fönstret hur en mängd
papperslappar lossnade från bunten,
föllo ned i elden och förtärdes.
Därpå gick jag ned i ladugården till
Brita och fick min mjölk.
Litet senare hörde Brita steg i
stallet. Hon ropade på Nisse men
fick intet svar — om man
undantar en glad gnäggning. Hon tog för
gifvet att Svarten var hemma och
Nisse hos honom och gick in utan
att se närmare efter.
«<Nu är han glad nu, token,< sade
hon åt vår jungfru just då vi skulle
gå hem. <Så länge det varar.«
Och Nisse var glad den kvällen,
ty han var Svarten. Han hade lagt
grimskaftet om sin hals och ledt sig
själf in i spiltan, där han band sig
vid krubban. Han stampade i golfvet
och gnäggade och ref i höet så att
det flög öfver halfva stallet.
Klockan tolf kom drängen hem,
han hade varit på dans. Dörren var
öppen och Nisses bädd i kammaren
tom. Drängen gick in och väckte
Brita, som sof i köket. Hvar yar
Nisse? Hade han gifvit sig
uppöfver sjöarna till Svartens hem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
