- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
395

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



u
ta

LAGMANSHUS

eller om det är skoj. Men kolossalt
allvarsam är han förstås. Han skulle
allt tycka det vara underligt om han
fick veta att jag var hemligt förlofvad !
Med dig! Jag har tänkt så mycket
på om han har någon att hålla af;
det är knappast troligt, ty han ser
ej glad ut. Man upptäcker ju annars
ganska väl om en människa går och
bär på en inre lycka, men i fråga om
Gabriel skulle jag vilja säga att han
bär på en inre olycka. Det ligger
något så dystert öfver honom, ehuru
han på samma gång är synnerligen
angenäm. Jag har också undrat öfver
om han fäst sig vid någon som icke
bryr sig om honom — det är nog något
af det svåraste som finns. Själf törs
jag inte tänka på hur det skulle
kännas ifall jag var dig likgiltig, eller
om du höll af någon annan.

Tycker du inte att vi båda höra
ihop! Det är så att vi två måste älska
hvarann — vi skulle inte kunna låta
bli. Ödet har liksom bestämt, utan
vårt åtgörande, att din väg och min
skulle gå ihop till en väg. Emellan
oss är ju också många likheter, vi
älska det rätta och sanna, vi vilja bli
goda och nyttig människor, och så äro
ju vi båda föräldralösa och ha fått
samma kära hem. Om det också gick
hur som helst, skulle jag tycka att det
är till mors gård jag hör, att den är
det enda verkliga hemmet.

Det är jag fullt öfvertygad om, fast
min hemkänsla nog inte varit precis
lik andras. Den har säkert inte varit
sämre än deras utan bara inte så
trygg och lugn. Ty jag har ju jämt
kommit ihåg, att jag varit ett
fosterbarn, en utomstående, och sedan jag
blef så stor att jag började tänka, har
jag knappast någonsin kallat mor för

395

mor utan att tänka på min egen
stackars lilla mamma, som jag aldrig fick
se ens.

Nej, i första brefvet till min
fästman borde jag väl inte skrifva om
detta vemodiga. Du får förlåta mig.

I morgon skall jag skrifva till
Monika. Jag har redan fått bref från
henne. Och i det sade hon bland
annat att du hade så vackra ögon.
Hon hade så rätt, och jag för min del
önskar bara att du vore här så att jag
finge kyssa dem.

Din egen Magda.

XIX.
Magda Geldern till Monika Troil.

Käraste du!

I går skickade jag en utförlig
beskrifning hem till mor, och nu slår jag
mig ned för att prata med dig.
Lektionerna ha inte börjat än, så jag
har ingen vidare sysselsättning. Just
nu är fru Corvin borta på middag och
doktorn är borta i sitt laboratorium.

Det var ett högtidligt ögonblick då
tåget rullade in på Stockholms
station ; jag blef kall öfver hela kroppen,
och om det ej varit så många omkring
mig, skulle jag ha knäppt ihop
händerna och bedt gud hjälpa mig.
Gabriel kände lyckligtvis igen mig
genast (var det inte skickligt!) och kom
fram. Om jag varit tvungen att gå och
leta efter dem, skulle jag helt visst
ha brustit i gråt. Människorna,
bull
ret, spänningen, allt — det var som
en fors, som hotade att svämma öfver
mig.

Fru Corvin! Ja, hon kan ej
be

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free