Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
skrifvas. Skulle något ord passa
henne vore det förtrollande. Hon har
en hy så hvit och fin att jag aldrig
skulle våga se mig i spegeln bredvid
henne. Och håret är alldeles gult, inte
färgadt utan naturligt, har hon
be
rättat mig. Midjan är ovanligt smal,
men eljes är hon ganska fyllig.
Hon är ofantligt glad och
skämtsam, inte det ringaste stel och förnäm
som jag fruktat, i hennes sällskap
behöfver jag ej känna mig orolig och tro
att jag säger något galet, ty hon pratar
själf hur som helst. De högtidliga
uttrycken ligga inte alls för henne.
Emellan henne och doktorn finns
ingen likhet. För honom känner jag
en respekt som säkert aldrig skall
öfvervinnas. Jag kan inte precis säga
att han är stel, men han är heller inte
sådan att jag vågar öppna ett samtal
med honom. Ändå är han ofantligt
vänlig och frågar flera gånger om
dagen hur jag har det, om jag längtar,
om det inte börjar att bli kallt på mitt
rum, om det inte är något jag särskildt
önskar o0. s. v. Annars tänker han
visst mest på sitt arbete, och han är
ibland inte hemma till måltiderna.
För att tala om hans utseende, så
ville jag säga, att han ser nästan ännu
bättre ut än sin fru. Han är mycket
mörk, men fru Corvin sade att han
cj alls ser ut som en jude. Hans mor
är också svenska. Han kan ha ctt
sådant vackert leende, men i
allmänhet är han ytterst allvarlig, och
språkar gör han inte mycket. Men han är
artig och uppmärksam mot sin fru,
fast jag tror ej han är förälskad.
Detsamma kan man också säkert
säga om henne. Egentligen förstår
jag inte hvarför de två gift sig med
hvarandra; när jag blir närmare
HILMA SÖDERBERG
bekant med henne får jag nog veta hur
mycket som helst. Hon bör till de
gränslöst öppenhjärtiga och har redan
sagt en hel del.
Alltsammans är för öfrigt som en
dröm ännu. Jag kan inte fatta hur allt
detta har kunnat falla på min lott —
det är så otroligt och framför allt så
oförtjänt. Ända sedan jag föddes ha
goda människors vänlighet formligen
regnat ned öfver mitt hufvud. Om jag
rätt tänker på det hela, är jag nog
mycket lycklig. Det händer ju också
ibland att jag känner mig så där
jublande lycklig, men eljes är jag nog
mest innerligt tacksam.
Hvilken skuld står jag inte i till
dig! Jag har ju haft din vänskap i
många år, och den har varit som en
stor skatt. Jag törs ej tänka på hur
det hade sett ut utan dig. Och tänk
hur snäll Virginia har varit. Henne
kan knappast du uppskatta så som jag
gör — en personlighet som hon är
kanske alldeles enastående. Jag har
berättat så mycket om er båda för fru
Corvin, och hon föreföll högst
intresserad och sade att ni skulle komma
hit och äta middag nästa gång ni
besökte Stockholm.
Hon har en mycket stor och rik
släkt, det är bankdirektörer och
generalmajorer och landshöfdingar.
Modern är född friherrinna. Hon
lefver än och lär vara lika glad som fru
Corvin. Bröderna äro löjtnanter, gifta
också de; den ene är en mycket
framstående kapplöpningsryttare. -
Hennes släkt umgås ej så mycket här i
huset, berättade hon, utan de träffas
mest hemma hos modern, och där ha
de ofta stora baler och tillställningar.
När jag fick se hennes toalett nere
vid tåget, tänkte jag med fasa på hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
