Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENGELSKA KRÖNINGEN 415
därmed sammanhängande hvarken den engelske
premiärministern såsom sådan eller den engelska regeringen det
allra minsta träder i förgrunden. Högste ledare för alla
dessa festligheter är riksmarskalken, hvilken höga
befattning går i arf inom hertigens af Norfolk familj. Hertigen
af Norfolk, hvilken i allt som rörer kröningen är utrustad
med suverän makt och myndighet och hvars bestämmelser
därvidlag äga lags kraft och ej ens af konungen kunna
ändras, leder denna sin maktfullkomlighet tillbaka sedan
flera århundraden, då en af hans förfäder, en Howard, för
någon stor tjänst mot Englands dåvarande konung, mottog
detta privilegium för sig och sina efterkommande i
evärdliga tider.
Såsom lön för sin funktion vid kröningstillfällena
bjuder gammal sedvänja att han skall erhålla «det kostbaraste
guldfatet och guldlocket tillika med alla dryckeskärlen,
utom dem som äro af guld eller silfver, och allt vin, som
efter banketten finnes kvar i skänkrummets«. I själfva
verket erhåller han dock numera endast ett fat och en kanna,
| men dessa äro af puraste guld.
En annan ärftlig funktionär vid dessa tillfällen är den
kunglige allmoseutdelaren, en värdighet, som alltid skall
innehafvas af en baron af Bedford. Denne äger att för sitt
besvär med kringkastandet af kröningsmynten få behålla den
silfverdisk, hvarifrån detta sker, samt allt det kläde, på hvilket kungen
träder i Westminster Abbey.
Näst konungen, hvilken ju har att genomgå en högst
ansträngande procedur och hvilken i den heta
londonsommaren tvingas att taga på sig den ena tunga och
varma dräkten efter den andra, samt hertigen af
Norfolk torde nog ärkebiskopen af Canterbury hafva den
mest maktpåliggande uppgiften. Gammal sedvänja
bjuder, att han såsom lön för sin möda skall få mottaga
den guldstickade purpurkudden på kröningsstolen samt
den fotapall, som konungen använder under ceremonien.
Det är ett af ärkebiskopens af Canterbury
privilegier att få kröna de engelska konungarna. Endast en
enda gång vet historien att berätta, att en annan
biskop varit härtill särskildt utsedd, och det var 1121, då
Henrik I hade förordnat, att han skulle krönas af sin
gunstling, Roger le Poer, som var biskop af
Salisbury. Men på kröningsdagen for den åldrige
ärkebiskopen af Canterbury, trots sin lamhet och svaga
hälsa, upp till Westminster, dit han anlände just som
biskop Roger satte kronan på Henriks hufvud. Med
En af konungens
lifdrabanter.
s se En af konungens roddare,
sin staf strök han då af kronan, hvarefter han sedan en pittoresk figur i kröningståget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
