Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN SPEGEL ’
serade. Jag såg nu att han hade
kortklippt, gråsprängdt skägg och liknade
en rysk öfverste.
Såg flickan honom? — Nej. Hon
log nu och detta leende lyste upp det
bleka anletet som en månreflex, men
det var mot mannen vid trädet hon
log. I detsamma kom jag att tänka på
att Som muren bildade vinkel, kunde
man icke iakttaga hvarandra från den
segmentyta, hvarinom bilen stannat.
Hon såg från sitt fönster endast den
trottoarbit där hörnlinden stod.
Hvad gjorde sportsynglingen? —
Han gjorde något ganska obehärskadt.
Han hade ur en innerficka tagit fram
ett bref eller konvolut som han först
med en vild och hotande åtbörd sträckte
upp i luften, skakande det, och därpå
häftigt Ssönderref i små stycken. — En
förbigående vände sig om och såg på
honom och ett par gatpojkar stannade
kisande bakom hans rygg. — Men
flickan i fönstret började gråta.
På rutan i murkvadraten,
säkerligen dammig och fläckig, blänkte nu en
stråle ljus, ej olik en blek härmning af
ovädrets slocknande blixtar. Den kom
inifrån det dolda rummet och svann
genast. Jag förstod att en dörr från
andra sidan brådskande öppnats och
slutits.
Och mycket riktigt syntes i nästa
sekund gråskäggets ansikte i öppningen.
Det gjorde en fruktansvärd grimas,
visade tänderna och blef likt doggen
som nyss hoppat på planen. Men
därefter såg jag en hand i brun handske
brutalt fatta om kaménacken, krama
till kring den hvita halsen så
korallbandet sprang sönder och våldsamt
slunga flickan baklänges. Ett
ögonblick blef rutan en tom, gråbrun yta,
därpå syntes mannens ansikte i profil.
421
Det såg vanställdt och förvridet ut och
munnen rördes ilsnabbt till vreda och
fula ord. Ett par gånger höjdes hans
knutna, behandskade händer och jag
är ej säker på om icke en käpp också
dansade ett par slag. Så blef det tomt
igen och jag såg blott bunten räkningar
i öfverkanten, ännu svängande af
luftdraget i den lilla kammaren.
Jag kände att jag blifvit blek. Men
mitt öga drogs girigt mot skylten.
Märkte icke den unga mannen hvad
som försiggick, och handlade därefter,
eller hade han hunnit aflägsna sig?
Nej. Han märkte liksom jag allt
och förstod kanske allt för väl. Jag
såg honom stå upprätt vid trädstammen
i en liksom förstenad ställning med
armarna stelt sträckta längs kroppen
och stirrande på rutan. Plötsligt fick
han lif, slog handen för pannan och
sprang med några långa hopp, riktiga
pantersprång, snedt öfver den lilla
planen. Jag hann knappt flytta blicken
till vänster. Han hade störtat rakt mot
grindingången och ville nu i ungdomligt
raseri tränga sig in utan biljett.
Den uniformerade hindrade honom,
ifrigt gestikulerande. Men det hjälpte
icke. Han vred och bände på
svängkorset och till sist gaf han mannen ett
knytnäfslag i bröstet så att hans
guldgalonerade mössa föll af.
”Det här går galet!” var min
instinktiva tanke och jag kände en
besynnerlig ångestblandad vrede stiga
inom mig. Det hela verkade så
naturligt och likväl samtidigt onaturligt. —
Men jag måste se vidare.
Biljettemottagaren grep förståeligt
nog rasande efter den i hans tycke
vansinniga bråkmakaren, men han
famlade i luften ty med kattlik smidighet
hade denna kastat sig öfver
järnställ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>