Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSSPRAKSPROBLEMET
bäraren af människokulturen, vara
eftersträfvansvärd ?
För visso är det så. Ett internationellt
hjälpspråk är behöfligt!
| HI.
Är ett världsspråk möjligt?
I det föregående har jag — som
jag hoppas — tillfredställande besvarat
tviflarens primära fråga: Är ett
världsspråk behöfligt? Den andra frågan var:
Är ett världsspråk möjligt? Den frågan
är kanske något kinkigare att på ett
öfvertygande sätt klarera. Icke så som skulle
vi äga brist på lösningar af problemet,
snarare tvärtom. Det är en fullständig
embarras de richesse af lösningar, som
gör frågan komplicerad. Många af dessa
lösningar hafva genom sin utbasunade
förträfflighet, hvilken, vid ett närmare
synande i sömmarna, snarare kunnat
betecknas säsom en fantastisk ovederhäftighet,
tillskyndat världsspråksrörelsen betänklig
skada. |
Låt oss se, huru saken historiskt
utvecklat sig. Det är tre system, medels
hvilka man sökt lösa problemet: att till
världsspråk välja ett lefvande språk, ett
dödt språk eller ett konstgjordt språk.
Detta är dock icke så att förstå, att det
ena af dessa system aflöst det andra.
När mänskligheten söker lösa ett
kultur"problem, går den icke så systematiskt till
väga, utan skilda uppfinnare angripa
problemet samtidigt från olika sidor.
Den enklaste lösningen tyckes ju vara
att enas om ett nu lefvande språk.
Närmast till hands skulle väl ligga engelskan,
som redan nu på hotell och ångbåtar
öfver hela världen hörbarligen ger
tillkänna den anglosachsiska rasens vidsträckta
välde. Sydafrikas Napoleon, Cecil Rhodes,
lär visst ha propagerat
världsspråkspro
431
blemets lösning i den riktningen. 9Saken
är emellertid icke så lätt, som den från
början synes. Det finnes nämligen ett par,
för att inte säga flera, ganska svåra hakar.
Vi ha något i Sverige, som heter
den Kungliga Svenska Afundsjukan. Den
är emellertid endast en vasall till en
ännu mäktigare potentat: Den Suveräna
Internationella Afundsjukan. Det går aldrig
att gynna någon af världens hufvudnationer
på den andras bekostnad på detta sätt.
Se bara, hvilket split och hvilket kif det
är att endast på några få dagar fixera
ett gemensamt språk på en internationell
kongress! Och man undrar icke på det.
Hvilken enorm fördel för den gynnade
nationen skulle icke detta innebära!
Men antag, att man verkligen kunde
enas om exempelvis engelskan. Är den
tillräckligt enkel och lättlärd? Det finnes
visserligen folk, som påstå, att engelskan
icke har någon grammatik, men jag har
hört förgrymmade engelsmän skarpt
framhäfva misstaget härutinnan. Engelskans
stafning representerar för öfrigt en
fullständig uttalsrebus. Om det också
ligger nägon öfverdrift i en skämtares
påstående, att en engelsman menar
Konstantinopel men skrifver Jerusalem, finnes
det en god portion sanning däri. Och
uttalet själft, d. v. s. språkljuden, är
konstigt nog.
Hör litet närmare på följande deltagande
fras för en förkyld kusin: Dear cousin, when
I heard you cough, I thought you would
congh your soul out of your body. Om
jag icke räknar fel, uttalas här diftongen
ou på ej mindre än åtta (8) olika sätt.
Och försök exempelvis att på engelska
omtala att tre tusen törstiga trastar ville
genomtränga ett tistelsnår: Three thousand
thirsty thrushes thronged through this
thorny tbistley thicket. Välbekomme!
Uttalet är f. ö. litet konstigt äfven för
evgelsmannens kusin Yankee doodle. Jag
kan berätta en liten belysande anekdot, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
