Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
har fördelen af att vara sann. Jag låg
vid ett tyskt universitet, där bl. a. en
irländare och senare en amerikanare
studerade. Irländarens kunskaper i tyskan
voro efter ett års studier särdeles bräckliga,
men när amerikanaren behagade tilltala
irländaren på sin s. k. engelska, förklarade
mr Paddy på sin 8 k. tyska: >»Isch
versteh’ Ibhre Sprasche nischt, räden Sie
lieber Deitschl» Paddy höjde dock
försiktigtvis samtidigt sin vänstra arm till
parad, en åtgärd, som var ganska påkallad.
Men låt oss då förenkla engelskan,
så att den blir mera idealisk, icke fullt
så kabbalistisk i stafningen och icke heller
så konstig i uttalet. Hvad tror Ni
engelsmännen skulle säga om det? Man
behöfver sannerligen icke vara så
konservativ som en engelsman i regel är för att
energiskt protestera mot en sådan
förvanskning af ens modersmål. Nej,
förslaget att göra ett lefvande språk till
världsspråk kan man tryggt lämna å sido.
Kanske det då går bättre att välja
något af de döda språken? Vi behöfva
icke uppehålla oss vid andra än grekiskan.
och latinet. Förslag i denna riktning ha
ingalunda saknats. Efter Greklands
nationella pånyttfödelse under 1800-talet riktades
uppmärksamheten på grekiskan. På
1870talet fanns faktiskt en rörelse med säte i
Paris, som ville lyckliggöra världen med
grekiskan som universalspråk. Förslaget
var dödfödt. Och oväsentligt större
framgångar ha latinets gynnare haft. Det
låg visserligen näågot tilltalande i
återinsättandet af latinet i dess gamla
världsspråksrättigheter, men kulturens utveckling
hade gått om det gamla romarspråket.
Att sätta nya klutar på gammalt kläde
medförde samma påföljd som att slå det
nya vinet i gamla läglar. Det hela sprack.
Att få in så hypermoderna saker som
telefonen, skrifmaskinen, fonografen,
järnvägar och ångbåtar för att icke tala om
trådlös telegrafi och aeroplan var litet för
J. GUINCHARD
mycket begärdt af ett så ärevördigt
världsspråk. Och många klassici tillbakavisade
dessutom med afsky ett dylikt modernt
kökslatin.
Latinet är dessutom, som bekant, ett
något krängligt språk och har icke godt
rykte för lättlärdhet. Försöken att
förenkla detsamma ha ej heller lämnat något
varaktigt utbyte. Exempelvisg Linguum
Islianum, som uppfanns af Fredr. Isly,
redaktör aftidningen Péle-Mé&le, och
Reformlatein af österrikaren Karl Fröhlich, hvilka
båda projekt uppträdde så sent som i början
på 1900-talet, hafva icke satt några djupa
märken i världsspråksrörelsen.
Det återstår oss således endast den
tredje möjligheten, den att fabricera ett
konstgjordt språk, och den möjligheten
visar sig lyckligtvis vara icke blott
tänkbar utan äfven realiserbar.
Under 300 år har också
människotanken skapat många dussintal dylika
konstspråk, som skulle kringgå alla de förut
uppräknade svårigheterna och lämna till
resultat ett fullständigt mneutralt, enkelt,
lättlärdt, och lättuttaladt språk, omkring
hvilket åtminstone den europeiska
kulturvärlden kunde samlag.
Många äro de fåfänga försök, som
gjorts, många de språk, som endast kunna
stoltsera med en enda anhängare,
uppfinnaren själf, många de språk, som af
flera eller färre optimister lofsjungits
såsom världens blifvande universella
tungomål. Men först på det sistone i dessa
tider har den kritiska granskaren kommit
så långt, att han anser sig kunna skönja
de riktlinjer, efter hvilka ett världsspråk
skall konstrueras, och skåda grunden till
världsspråksbyggnaden höja sig på en fastare
bas än de fantastiska projektens lösa sand.
Man skönjer, att, äfven om ett
världsspråk i den gamla meningen knappast
låter realisera sig, så är byggandet af ett
internationellt ’ hjälpspråk med säkerhet
utförbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
