Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSSPRÅKSPROBLEMET
rörelsen har på grund häraf af allmänheten några
obehagliga likhetstecken blifvit satta ungefär sålunda:
världsspråk = Volapäk = humbug. <Ekvationen är
oriktig. Volapök var en gigantisk skapelse, men
liksom urtidens klumpiga mastodonter och svanödlor
m. fl. jättedjur icke afpassadt för denna världen och
därför dömdt att gå under.
Men npågot godt har emellertid Volapik och alla
antediluvianska och förbrukade världsspråk uträttat.
Man har kommit »per eroro a vereso» för att
uttrycka mig på det modernaste världsspråket, Ido
eller Reformesperanto.
Man har hamnat vid engelsmannens metod, att
uppsöka kamelen där den lefver, d. v. s. taga det
bästa af de redan befintliga språken. Man silar ut
de internationella ordrötterna — kvarlefvorna från
grekiskans, latinets och franskans språkliga
herravälden — och på dessa rötter kokar man den »potage
international linguistique», som sedan skall bli den
språkliga universalfödan. Det är egentligen bara
om kryddorna man tvistar, men som smaken ju .
alltid har varit forskjellig, så grälar man rätt bra.
Den aposterioriska principen står emellertid fast:
Mazximum af internationalitet med däraf följande
lätthet att uttala, att förstå, med ett ord att lära
språket. I de två språk (rättare sagdt två varianter
af samma språk) Esperanto och särskildt Ido, som
nu och säkerligen för framtiden, med några
ändringar betingade af utvecklingen, representera en
slutlig typ för det internationella hjälpspråket,
återfinnes ordförrådet till 91 & i franskan, 79 & i
engelskan, 61 & i tyskan, och i svenskan, som drager
sig mindre för låneord än tyskan, till 74 &. En
genomsnittsbildad europé (och amerikan för all del)
läser dessa språk utan vidare tämligen obehindradt
(jfr några verkligen förvånande experiment af förf. i
Svensk världsspråkstidning, januari 1911).
Det är en ovansklig förtjänst hos den polske
läkaren d:r Ludvig Zamenhof (f. 1859), Esperantos
skapare (redan år 1887), att ha genomfört denna
internationalitetsprincip, som sedan fått sitt elegant
formade och snäft preciserade uttryck af den
framstående danske språkmannen prof. O. Jespersen,
Ido-språkets lingvistiske stödjepelare. Jag anför här
tesen på Ido för att visa, hur lätt begriplig den är:
La maxim bona linguo internaciona esas ta,
Den första internationella Esperantokongressen, Boulogne-sur-Mer, 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
