Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNA DAGARS STUDENTER
allt annat än angenäm. Ofta plågades
ynglingarna så, att de fingo »blå ögon och
hål i hufvudet>, men detta hindrade
naturligtvis inte, att de själfva sedan blefvo
lika stora flåbusar för efterkommande
kamOch för stadens
handtverksbefolkning och resande torgbönder voro de ett
rater.
sannskyldigt plågoris. Dessa öfverhopade
de med skällsord, antastade och våldförde,
och ett omtyckt nöje var att kasta urblåsta
men sedan med blod fyllda ägg i ansiktet
på dem. Dessutom slogos de sinsemellan
och gåfvo hvarandra
>retsamma håredrag>, när de sutto
i kyrkbänkarna, samt spottade
ner på folket från läktarna
eller buro sig oanständigt åt
på hundrade andra sätt.
Om de äldres öfversitteri
och tyranniserande af
novitierna ha konsistorieprotokollen
åtskilligt att förtälja.
Penningutpressningar förekommo ej
sällan. Rektor Laurentius Olai
Wallius skref härom år 1633
i ett programtal, att de äldre
landsmännen >»bruka genom
för hvarje år återkommande
451
både värja och lösperuk såsom varande
lyxartiklar, hvarefter dessa studentattributer
snart nog försvunno.
När det gällt upptåg och narrgyckel
har man sällan legat på latbänk vid
universiteten. Stundom har väl skämtet
urartat rent af till råa excesser och
tarfligheter, men sederna voro ju fordom i
allmänhet heller inte så »civiliserade> som nu.
En i mycket bidragande orsak till
1600talets många och svåra studentförseelser
i Uppsala var nog äfven den
omständig
heten att adelsmännen alltför
. tidigt ditsände sina gossar, ofta
(T — blott 12—183åringar, för att
under en särskild przeceptors
ledning uppfostras. Denne såg
emellertid hellre genom
fingrarna med sin discipels tilltag
X än han riskerade att genom för
stor stränghet mista sin tjänst
och välbehöfliga inkomst. Dessa
ouppfostrade adelsjunkrar
intogo också sedan, i enlighet
med tidens aristokratiska
upp
— - fattning, en fullständig
sär*_ ställning inom studentvärlden.
2 Student-Corpsen i Uppsala var
kalas och sina storartade nämligen på 1600-talet delad
dryckeslag sä fullkomligt ut- > - — FA 1 tre kategorier: 1) grefvar,
tömma den nykomnes till- nd baroner och kgl. rådens söner,
gångar att han tvingas att
>Seniorer>.
2) adelsmän och 3) gemena
återvända dit, hvarifrån han Ffter teckning af Carl Aspelin. gtudenter. Och det ansågs som
kommit, eller bege sig annorstädes».
Efter novitietidens slut skulle så
ynglingen helt »modeste> begära absolution
af alla äldre kamrater inom sin nation.
Beviljades denna, blef han ansedd som
»verklig student> och fick lägga bort sin
långa, förnedrande djäknekappa och äfven
slokhatten samt i stället skaffa sig knäband,
värja och ring och hatt med uppvikta
brätten. Han fick då också rättighet att
behålla hatten på hufvudet, när han talade
med sina äldre landsmän. Under Karl
XII:s regering lades det sedan skatt på
en synnerlig heder för en nation att
inom sig få räkna en adlig student, ty
dessa adelsgossar voro ej som andra
förpliktade att tillhöra en dylik. En gång
blef t. o. m. en 20-års yngling utsedd till
rektor, och detta endast därför att han
var af hög adel. Titeln >rector illustris>
har därjämte vid flera tillfällen burits af
adelsynglingar.
En annan och ännu viktigare orsak
(än detta adelspojkarnas lössläppande) till
de rådande missförhållandena var
naturligtvis den på grund af stadens myckenhet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
