Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NENE CHEDSJAN CHANYM
svalka. Han log vänligt emot barnet,
som tultade fram i sina skära
sidenbyxor, hopsnörda vid fotleden så att
de visade de guldstickade små
sandalerna. Flickan, ty det var en sådan,
kröp upp i hans famn och lekte en
stund med hans svarta silkeslena skägg,
och så somnade hon.
Tochta-Mysj bar henne själf varligt
bort och lade henne i tjänarinnans knä
— ömmare kunde en moder icke ha
tagit i den lilla. Men det var också hans
eget barn och dess moder var död —
och det hette Nene Chedsjan.
Tochta-Mysj kom aldrig att tåga
vidare. Han stannade i Tsjufutkale icke
en hel dag och natt bara, utan ett helt
lif och härskade därifrån som khan
öfver hela Krim. Och Nene Chedsjan
växte upp och blef Chanym —
prinsessa — och en stor skönhet.
Hennes far hade låtit bygga en stad
på afsatsen framför klipphålorna och
hans folk bodde både i dessa hålor och
i husen, som de byggt åt sig därutanför.
Åt sig själf hade Tochta-Mysj byggt ett
palats af gul sten; i det palatset var en
fyrkantig plats, som han kallade
”Trädgårdens midt’”’, och där stod en kiosk,
som hette ”Månens uppgång”, och i
den kiosken fanns det dyrbaraste den
mäktige khanen ägde, Nene Chedsjan,
den hvithyllta jungfrun.
Hon var nu femton år, och hennes
blod var varmt och rödt och hennes
håg brann af lust till en yngling, som
icke var hennes jämlike i börd och
förnämhet.
Jussuf hette den gosse, som
brukade följa palatsets trädgårdsmästare
och bära åt honom två kärl med vatten,
hvarur den gamle öfvergöt de törstande
plantor, som stodo i ”Trädgårdens
457
midt’”” och längtade efter vatten, såsom
hjorten längtar till friska källor. Jussuf
var vacker som en ung gud, och Nene
Chedsjan, som aldrig haft en önskan
den hon ej sett uppfylld, bad af sin
fader att få ynglingen till man. Hon
blef både förvånad och förnärmad, när
Tochta-Mysj” svar blef ett tvärt nej, och
stött och sorgsen gick hon in i ”Månens
uppgång ” och satte sig att gråta vid
sin gamla ammas bröst. När hon gråtit
sig trött, fick amman kyssa bort tårarna
från hennes ögon och måla hennes
ögonlock svarta och lösa hennes hår
och reda hennes bädd, och snart sof
Nene Chedsjan som ett godt barn. Och
hennes gamla amma sof efter en liten
stund hon också.
Men när Nene Chedsjan hörde att
amman var insomnad — ty själf hade
hon blott !åtsat sofva — steg hon upp
och smög ljudlöst ut i natten och
öppnade dörren till ”Månens uppgång”
och gick genom ”Trädgårdens midt”
Så tyst, att sanden icke knastrade under
hennes fötter. Hon valde en gång,
som förde till porten bakom khanens,
hennes faders, sofkammare.
Så djärf var hon, att hon gick just
den vägen, då hon ville möta Jussuf,
som hon redan länge i hemlighet
älskade –- i hemlighet för alla utom
för Jussuf själf, som redan flere
gånger fått gifva henne en älskares kyssar.
Har väntade henne också nu,
utanför det ställe, där gången slutade vid
en liten port i muren, som endast kunde
öppnas inifrån. Nene Chedsjan drog
ifrån den grofva rigel, som stängde
porten, och tyst som en ande smög hon
ut för att genast famnas af Jussufs
starka armar. Hon var så ifrig och
glad, att hon glömde att efter
vanligheten binda till dörren så att den
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
