Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NENE CHEDSJAN CHANYM
dig lefvande i oljekammaren !” Alakan
försökte ej mera vägra; han kastade
sig blott ned på marken och sade sakta,
nästan hviskande:
””Trampa på din slaf, o herre, det
väntar dig en stor sorg!’”
Khanen ryckte duken till sig, höll
ett ögonblick upp den i månskenet och
for tillbaka som träffad af blixten.
”Allah och profeten ! hväste han,
sedan han kämpat en half minut för att
få fram ett ljud. — ” Följ med t”
Alakan följde sin herre, som med
snabba steg skyndade ut genom
porten. Men då han såg khanen taga den
farliga väg som Jussuf en stund förut
hade gått med Nene Chedsjan, ropade
han i ångest: ”Stanna, herre, det är
döden! — — —"”
”Hvad menar du?” khanen dröjde
ett ögonblick och såg sig om. ” Finns
här fiender, så skall ditt hufvud — —"”
”Icke fiender, herre, men stigen är
sådan att ingen som ej är ung och vig
kan gå den lefvande fram. Strax till
höger är ju bråddjupet.’”
”Du ljuger, din hund, och till bevis
- därpå skall du gå före mig på en
armslängds afstånd tills — tills — vi hinna’”
— — — orden stockade sig i halsen på
honom och han afbröt sig själf otåligt
— — ”Så gå då!”
Alakan gick.
Gick förbi khanen och före honom
fram till bråddjupet, tryckte sig tätt
intill klippväggen, tog ett steg vidare på
det smalaste stället, tog två, tre — —
vacklade, grep med ena handen efter
ett klipputsprång men fann intet,
sträckte ut den andra armen och
störtade med ett hest rop utför den
månbelysta branten. Ett ögonblick, långt
som en evighet, och hans kropp var
försvunnen i det svarta mörkret
därnere.
459
Khanen rörde sig ej, och ej ett
ljud kom öfver hans läppar. Han
stan
"nade blott där han stod i det
ögon
blick, då tjänaren försvann.
Och han stod där ännu, orörlig som
en staty, när Jussuf ändtligen med sin
dyrbara börda kom samma väg tillbaka.
. Khanen stod i skuggan och trodde sig
osedd, medan Jussuf skred fram i klart
månljus. Men dennes skarpa ögon
upptäckte genast den bidande. Han ryckte
till, som stungen af en orm.
”Khanen,’’ hviskade han hest till prinsessan,
som trygg hvilade mot hans starka
barm. I ett enda ögonblick hade hon
glidit ur hans armar och ställt sig
framför honom vänd emot khanen. Så
föll hon på knä och sträckte armarna
emot denne.
"’O, fader och herre,” ljöd hennes
friska barnsliga stämma, klar och fast
och utan fruktan, ”jag älskar Jussuf!”
Khanen svarade icke ett ord. Han
drog blott sitt krokiga damascerade
svärd och steg ett par steg fram, så
långt att han med spetsen däraf skulle
kunna nå den bakom henne på det
smalaste stället af den smala vägen
stående Jussuf. I samma ögonblick
stod Nene Chedsjan kapprak framför
denne så att hon täckte hans kropp
med sin.
”Du skall icke döda honom,”
ropade hon, men det sista ordet hade
ännu icke lämnat hennes läppar, innan
khanens förgiftade dolk, som han i ett
ögonblick dragit fram ur slidan,
slungad af säker hand susade förbi
hennes hufvud och borrade sig in i ögat
på den bakom stående Jussuf. Med
ett skri förde han handen upp emot
pannan, vacklade till och föll ned i
djupet, där Alakans sönderkrossade
kropp hvilade före honom.
”Kom!” var det enda ord khanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
