- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
466

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

466 MARI

Å

tet känna vi. Huru franska trupper
landsattes från de på redden förlagda
örlogsskeppen med order att marschera
upp till konsulatet, dit de förskrämda
européerna flyktat, samt att såväl på
vägen dit som tillbaka döda hvarenda
muselman de sågo. Och så skedde. —
Svenska konsuln, som anlände dit
några dagar senare, har berättat mig,
att han sett högar med sextio till åttio
lik i hvarje.

Sedan européerna satts i säkerhet
ombord, bombarderades staden i dess
helhet.

Nå, det var kanske nödvändigt att
gifva dem denna läxa efter det
grufliga mordet på européerna vid hamnen.
Men det var det hänsynslösa
öfversitteriet hos Frankrike att skända ett
helgons graf, som dock gaf anlednmg
till det hela. —

Monsieur, vous vous trompez,
försäkrar man ånyo. — Marockanerna äro
ett pack, som måste köras med strama
tyglar. Vänlighet och tillmötesgående
och goda gärningar förstå de inte alls.
— Tänk bara på dr Mauchamps!

Ja, jag tänker just på honom. Han
verkade som läkare i Marrakesj,
helbrägdagjorde många och var i de flesta
afseenden en utmärkt människa.
Förmodligen var han också kolossalt
belefvad efter sin nations mönster, hvilket
består uti att oupphörligt skorra
Paardon, M’dame, paardon M’sieu! Men
han saknade den naturliga känslan för
hvad som var möjligt och tillåtligt. Han
visste huru otroligt långt man i vissa
fall kan gå, men inte huru otroligt kort
det steg kan vara som leder en för
långt, ohjälpligt för långt. — Tyskarna,
som vid hvartannat steg i lifvet törna
emot ett hotande, hojtande
svartmåladt : Das ist verboten! finna sig med

MIHI



lätthet häruti — och inrätta sig Klokt
härefter. Men för la liberté är sådant
förtäckta ting. —

Dr Mauchamps v1sste huru
omtyckt han var, huru värderad hans
verksamhet.. Huru ibland dessa natur- ’
barn många funnos, som kunde gå i
döden för honom. Och så tog han sig
till med något, som ingen europé dristat
i Marrakesj och som han gärna kunde
låtit bli. En liten, liten bagatell — låt
så vara — men som i alla fall slog hela
hans gärning i spillror.

Han lät sätta upp en flaggstång på
sitt hus. Nå, det var ingenting att säga
om. Men en dag hissade han också en
flagga på stången. Och inte Marockos
eller socialdemokratiens helröda duk,
utan den stora revolutionens trikolor.

Själfva Rysslands tsar har stående
åhört marseljäsen. Då kunde väl folket
i Marrakesj också finna sig i att se
trikoloren. Han tyckte inte att det kunde
vara så farligt. Hans förstånd sade
honom inte att han nu tagit det lilla
korta steget, som man inte får taga,
som är ohjälpligt. — När solen gick
upp hissade dr Mauchamps sin
blåhvitröda duk. När solen gick ned, låg dr
Mauchamps redan död och kall.

Mordet fick marockanska
regeringen betala med afträdandet af staden
Odjda nära Algeriets gräns. Detta blef
vinsten för Frankrike, som för resten
lär med kallt blod hafva provocerat
massakern i Casablanca för att sålunda
desto bättre kunna klamra sig fast vid
och bibehålla denna den viktigaste
strategiska punkten vid Atlantens kust.
Huru härmed förhåller sig, får man
naturligtvis aldrig reda på. Att en
västeuropeisk stat arrangerar mord för
att skaffa sig politiska fördelar låter
både otroligt och ohyggligt —
åtmin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free