Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
är förbi och att arbetet har börjat.
Hela förmiddagen sitter jag uppe hos
herr Fahlander och sedan knogar jag
här hemma. Jag har ett stort, stort
rum, och i fönsterutbyggnaden har jag
min arbetsvrå. Ifrån allra första
grunderna får jag börja, känner mig
precis som den minsta lilla barnunge.
Herr Fahlander är ganska sträng, men
ändå inte så att jag känner mig
förskräckt.
Amy var med mig första gången —
det är annars endast doktorn som
talat vid honom — men hon kunde
alls inte med honom. Hon vill redan
att jag skall sluta och börja hos en
- annan, en kusin till henne, Ferdinand
Pontin (du känner nog till hans namn,
han skall vara en af våra främsta
porträttmålare), som hon trodde sig
kunna öfvertala att ge mig
privatlektioner. Han gör eljes inte det. Men
doktor Corvin säger nej till det
förslaget — han kan vara ytterst
bestämd — och vill att jag skall lära mig
från början. Något som herr
Fahlander är mest lämplig till.
Doktorn tycker nog att jag sedan
skulle försöka komma in vid
Akademien, men det bryr Amy sig ej om,
utan hon anser det vara bättre att ta
lektioner privat. Jag kan då vara mera
fri. Själf vet jag naturligtvis inte alls
hvad som är det bästa, men det gör ju
också detsamma; det är så utmärkt
bra hur det än blir, och det är ju
Amy som bekostar allting. Doktorn
har alls ingenting att göra med mig,
har hon berättat, utan jag är helt och
hållet hennes skyddsling. Hon har
egen förmögenhet.
I förrgår ville hon att jag skulle
teckna af henne, och jag totade
verkligen till något så godt jag kunde. Hon
473
satt modell nära två timmar och sedan
var jag uppe halfva natten och bättrade
på det. Det påstås att man kan se, att
det är hon! För att tala uppriktigt,
så gjorde jag henne kanske ännu
sötare än hon är i verkligheten —
mycket större ögon fick hon
åtminstone. Själf sade hon sig vara så
nöjd, och hon ämnar ge det åt modern,
som fyller sextio år nästa vecka. Jag
känner mig formligen olycklig, ty ur
konstnärssynpunkt är det naturligtvis
så odugligt som allra helst, och jag
skulle aldrig i lifvet vilja visa det för
herr Fahlander.
Nu kan jag också berätta, att jag
ändtligen träffat poeten! Amy
hämtade mig en dag från lektionen, och
så promenerade vi tillsammans. Vid
Djurgårdsbron mötte vi honom, och
sedan gjorde ’han oss gällskap ett långt
stycke.
Hvad jag nu skall säga om honom,
vet jag inte riktigt. Han är ej
tillgjord och öfverlägsen utan mycket
naturlig, men det är som om den där
naturligheten inte vore äkta, utan bara
något som han tog på sig för att drifva
med folk, och jag inbillar mig att då
han är ensam tar han fram en annan
riktig naturlighet. Amy tog nästan allt
hvad han sade som skämt, men jag
visste ej hvad jag skulle svara.
Han var helt enkelt sådan, att jag
inte blef klok på honom. Han liknade
nästan Gabriel i sitt sätt att tala, och
han kunde yttra sig om människor
och om sig själf på det mest
häpnadsväckande vis, men samtidigt såg han
så lugn och stilla ut att man frestades
tro han bara sagt: Det är vackert
väder i1 dag — inte sant? ’
Till mig sade han bland annat, att
jag starkt erinrade om en släkting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
