Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
Låt mig nu i någon mån reparera
det brottet, som för öfrigt inte
berodde på mig så mycket som på ödet
— det styrde nämligen om att vi fingo
främmande nästan i samma stund
som jag slog mig ned för att glädjas
i ditt kära sällskap. De tre damerna
Grewesmählen stannade ända till sena
kvällen, och det var att hålla sig i
deras omedelbara närhet.
Ja, äfven i den blifvande brudens.
Hon kände intet behof att slita sig
ifrån sin mor och moster och gå ut på
vägarna och svärma med Abraham —
eller sätta sig med honom i en mörk
och stilla vrå och göra det.
Gud, hvilket förlofvadt par!
Om de ändå tvingats ihop på
något sätt, men nu ha de ju faktiskt tagit
hvarann af egen fri vilja. Hon borde
ha haft många att välja på, och
detsamma kan väl också sägas om
Abraham. Så någon sorts kärlek bör ju
finnas med i spelet.
De förefalla åtminstone att vara
belåtna med hvarann ; när han är 1i
närheten har hon ej ögonbrynen väl så
hårdt hopdragna som eljes, och han
finner att allt hvad hon säger är
förnuftigt och korrekt. Hans smak för
dessa båda egenskaper har utvecklats
betydligt sedan han förlofvade sig.
Jag trodde ändå inte att Virginias och
min påverkan bara var ett löst
påhäng, men att så är kommer säkert
att visa sig. Och visst är det
harmligt — han är ju vår ende bror, och
vi hålla så mycket af honom trots all
olikhet.
Virginia finner henne ståtlig på sitt
sätt, därför att hon är så helt och
odeladt religiös, fanatisk kan man mycket
väl kalla henne. Hon kunde vara
tvillingsyster till Brand brukar jag tänka.
HILMA SÖDERBERG
Och säkert är att toge hon på sig en
abbedissdräkt, skulle man ha för sina
ögon en lifslefvande
klosterhärskarinna, en sådan som lät de yngsta och
gladaste nunnorna undergå stränga
botöfningar. Ja, ingen skulle för
resten vara villig att bära en hårdare
tuktan än hon själf.
Sankta Birgitta kallar jag henne
när hon är frånvarande. Ehuru det
inte passar så precis — med det
namnet följer ju ett stort moderligt hjärta
fullt af rödt, varmt blod. Och det är
väl ändå mera än vi våga tro denna
svägerska om! Jag undrar också hvad
Eros är för henne. Naturligtvis icke
en gud, det kan ju aldrig komma i
fråga, men månne han har rang och
värdighet af afgud? Eller är han helt
simpelt bara ett dåligt mänskligt
påhitt?
Stackars människa! Det är ju värst
för henne själf, äfven om hon är
härdad mot kylan inom sig. Men litet
synd blir det ändå om Abraham.
Också därför att hon naturligtvis, det är
ju bara logiskt, kommer att betrakta
honom som en fattig syndig
människa. Och det förrycker hela
äktenskapet. Man skall älska och dyrka
sin make som det utomordentligaste i
hela skapelsen.
Det ämnar jag göra. Jag gick hellre
till underjorden än jag gifte mig kallt
och torrt och ändamålslöst som Birgit.
Om jag så klagar öfver det
krångliga i att finna mannen är det bara
en stundens suck — den lilla
begränsade krets jag hittills lefvat i har ej
varit hela världen. Den har
egentligen inte varit något alls. Jag har
inte heller begärt att där finna en som
jag skulle kunna älska — och som
skulle se hvad en kärlek som min var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
