Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖJUNGFRUN.
AF K. G. OSSIAN-NILSSON.
När sjöjungfrun ler och förleder,
tro henne ej, följ henne ej:
det är om ditt lif som hon beder,
och medan du kan, så säg nej!
Den haka hon stöder i handen,
är gyllene hvit såsom sanden,
och blicken är blå, när den beder,
men grön, när hon just slår den neder,
så tro hennes leenden ej!
Ty bäst som du gassar i solen —
vintern är lång, far väl en gång —
då stryker en näck på fiolen,
då gnolar ett sjörå sin sång.
Men huru än tonerna flöte,
så fly och förbanna ditt möte!
Och huru du tjustes af orden,
så välj dig en kvinna af jorden,
men aldrig en kvinna af tång!
Dock stannar du lysten på sanden —
ungdom är het, allting den vet —
snart ser du en fröken på stranden,
en Venus i täckelighet:
som böljans är jollrande rösten,
som näckliljor runda sig brösten,
af haf dofta skönt hennes lemmar,
men håret, det snor sig som remmar
kring den hon vill vålla förtret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
