Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
Denna senare stad känna alla till, ty
hvem har inte läst Daudets odödliga
bok ”Tartarin från Tarascon”.
Däremot är Carcassonne för de flesta,
som ej rest i södra Frankrike, så godt
som alldeles okändt äfven till namnet.
Hvad mig beträffar var det så, innan
jag för omkring tjugu år sedan,
alldeles af en händelse, kom att besöka
detta Frankrikes sannolikt märkligaste
fornminne, ty till min skam hade jag
aldrig hört den goda staden omtalas.
Under en färd från Grenoble till
Toulouse öfver Marseille i slutet af
1880-talet kom jag i samspråk med en
af mina reskamrater, en äldre herre,
som med äkta sydländsk liflighet
beskref sin hemorts alla företräden och
i entusiastiska ordalag särskildt
lofordade Carcassonne, som han rådde
mig att ej resa förbi, då min färd ju
ändå gick åt det hållet. Han talade så
väl och förstod att så uppväcka min
nyfikenhet, att jag, ehuru min
resplan var noga uppgjord på förhand och
tiden var knappt tilltagen, ej kunde
motstå begäret att få se den af min
reskamrat i så förföriska färger
utmålade underbara staden. Allt nog, jag
stannade i Carcassonne och hade ej
heller orsak att ångra detta mitt första
besök. Jag var verkligen gripen af
hvad jag fick se, och under många år
utbasunerade jag för vänner och
bekanta, att intet fanns, som ens
närmelsevis kunde jämföras med detta
gamla Carcassonne.
Men allvarligare studier och
forskningar i äldre städers byggnadshistoria,
intimare kännedom om <:arkitektur,
särskildt stadsmurar, samt en med åren
allt mera tilltagande afsky för s. k.
vetenskapliga restaureringar af gamla
fornminnen hade så småningom
väsent
W. LEGRAN
ligt inverkat på min entusiasm för
Carcassonne, och vid de tvenne besök, jag
sedermera aflagt därstädes, föreföll det
mig, ehuru alltid lika måleriskt, vida
mindre intressant än första gången jag
såg det.
Detta hindrar likväl ej, att
Carcassonne är ett unikum i sin stil, att
det hör till de saker man bör ha sett,
och att det väl är värdt ett grunäligt
studium.
”Men hvaruti består då dess
märkvärdighet?” utbrister måhända
läsaren, såvida han inte tilläfventyrs
genom någon lycklig slump fått
kännedöm om den gamla stadens
egendomligheter.
Jo, det skall jag med några rader
tillåta mig att förklara, innan jag ingår
på en mera detaljerad beskrifning.
Carcassonne är en af de få städer i
Frankrike som bibehållit sina gamla
befästningar och sannolikt den enda
stad i världen, som kan uppvisa ännu
upprättstående, ehuru renoverade, så
godt som hela staden omgifvande
murar från västgöternas (noga att skilja
från våra hederliga ”knallar”) dagar,
ja till någon del äfven från
romartiden. Men inte blott att det bibehållit
sina murar, sina oräkneliga torn och
utanverk samt sitt präktiga feodalslott
utan själfva dess indelning och hela
plan äro ännu alldeles orubbade sådana
de voro i den gråa forntiden. Tyvärr
ha däremot de gamla husen, om också
deras grund och undervåningar finnas
kvar, under seklernas lopp varit
utsatta för vandalistisk behandling, och
många ha endast på de senaste tjugu
åren nedrifvits för att tillfredsställa
herrar restauratörers nitälskan för
stilrenhet, hvilket är så mycket mera att
beklaga, som de hus, hvilka så
små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
