Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGERINGSRADETS SEMESTER
den usla turistsängen, nu kryper lilla
Bergstråle under täcket och sofver på
sitt rosenöra.
Jaja, man är en gammal ungkarl
och skall väl så förblifva.
Det börjar bli alldeles tyst, och rätt
kyligt är det också. Klockan är framåt
elfva och solen sänker sig mot bergen
på andra sidan sjön. Hon glöder så
underligt kallt och öfvergifvet där
uppe i norr öfver snötopparna. Det
finns inte nog eld i henne för en
gammal tiggare att värma händerna vid.
Nu skjuter ett knippe af tunna
guldstrålar ner genom fjällporten och
spelar öfver sjön och den långa, ljusa
sandrefveln, där älfven rinner ut.
Hvad det ändå är förtvifladt vackert!
Och hvad sjön är kall och klar,
klarare än Vättern. Det är skönt ändå
att sitta så här, när alla lagt sig, och
känna sig en smula ensam och
sorgsen. Gud vet hur det är,. man får
goda drömmar af det om natten.
Minsann är det inte Petzval som
kommer öfver sandplanen! Om jag
skulle prata en stund med honom.
Nej, hvad skulle det tjäna till? Jag
förstår inte, hvarför jag egentligen
umgås med honom. Det är ju en
riktigt obehaglig figur, fast han har en
viss skärpa och är mycket berest.
Skönt, han sätter sig på soffan
snedt för mitt fönster! Det är alltid
roligt att se på folk, som inte vet af,
att de äro iakttagna.
Han tänder en cigarr och grinar
för sig själf. Han har verkligen en
förskräcklig mun den där Petzval. En
kvinna, som blifvit kysst af en sådan
mun, måste känna sig oren för hela
lifvet. Det är några funderingar, som
tyckas uppta honom helt och hållet.
505
Han stirrar in i den underbara
taflan framför honom utan att en skymt
af skönhet speglas i hans ansikte. Det
är verkligen sällsamt, att man kan
undgå att smittas af en sådan trolsk
och öfvergifven natt.
Hvarför reser egentligen en sådan
människa? Hvad i herrans namn har
han här uppe i ödemarken att göra?
Jag såg hans kappsäck när han kom.
Det var en brun jätte fullklistrad med
reklammärken från alla världens
hotell. I Paris, London, Budapest, Kairo
hade den varit. Och ibland är det
också som allt världens hotelldamm
låg öfver hans ansikte, så grått och
slocknadt är det. Människan talar alla
språk men ser ut, som om han aldrig
snuddat vid ett hem. Det är som han
vore aflad på en tidningsredaktion,
notisafdelningen. Han är banal som
ett utrikespolitiskt telegram och
tragisk som en järnvägsolycka. Han
består bara af tvifvelaktiga räntor, en
dosis exakt vetenskap, tre skedar
erotomani och en sats
nikotinförgiftning? Han är ett af de där stackars
irrande djuren, som beta vid Europas
table d”höter och göra sina sterila
parningsvalistorstädernas skumma vrår ?
Ja, jag hatar den där herr Petzval.
Men ändå umgås jag med honom.
Kan någon människa säga mig
hvarför? Det är väl det främmande som
trots allt intresserar, den främmande
rasen. Ja, ty allt det där
internationella sitter väl till slut ändå utanpå.
Jag kan inte låta bli att stirra på hans
ansikte. Det är som en hel
upptäcktsresa i ett okändt och farligt land. Han
är nog inte enbart ful. Jag fruktar att
pannan och näsan rent af måste anses
vackra. Men den där munnen med
sin hängande svarta mustasch och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
