Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
band. Och då for det som ett grått
moln högt däruppe öfver nakna
klippan. Det var en väldig renflock, som
störtade undan för vädringen.
Damflocken hoppade och sprang
som yra kalfvar af glädje. Och
kandidat Sidvall måste ta mössan i
handen och beundra Gud i hans verk.
Det ljöd hundskall och lapplägrets
tältrad syntes strax uppe i klyftan.
Lapparna skötte sitt och brydde sig
inte stort om oss främlingar, utom en
liten hopvikt, tofvig käring, som ville
sälja små lappknifvar med böjda
renhornsslidor och snidade träslefvar,
precis likadana, som man gräft upp ur
stenåldersgrafvarna.
Jag satte mig på en sten och såg på
några lappojkar, som samlade bränsle
till kaffekokning och fångade in
vajorna för mjölkning. Det hvilar ändå
ett förunderligt behag öfver lapparna,
det lena, hväsande språket och den
kattlika, vaggande mjuka gången. Det
är något af vildmarkens förtrollning i
deras minsta rörelse. Och deras
urgamla dräkt, som skogarna och
myrarna och bergen varit med och
skapat! Det är smak och mening ända
från den bjärta toppmössan och ner
till det breda läderbältet och de
skinnklädda benen. De äro alls icke torftiga
som de bofasta fjällfinnarna. Det är
en vacker fattigdom. Det fria
nomadlifvet har räddat skönheten.
Trippelskirch kom tultande bland
dem med morskt uppvridna
mustascher, röda ögon, fettnacke och
mekaniskt paraply. Man trycker bara på
en knapp, vips är paraplyet
uppspändt. Famos!
Den gode Trippelskirch klappade
lappojkarna nedlåtande på axeln. Det
är mycket möjligt att han är en
be
SIGFRID SIWERTZ
tydande herre och en hedersman. Det
är till och med möjligt, att han inte
alls ser löjlig ut på Friedrichstrasse.
Men här var han verkligen
obeskrifligt löjlig. Och jag fruktar, att jag
själf är ungefär lika löjlig.
Civilisationen har sina vådor.
Mina kolleger brukar anklaga mig
för esteticism, förmodligen för att jag
har några taflor hängande hemma i
min lilla triplett. Jag tror nu inte, jag
har mera af varan, än som kan anses
tillåtligt för en kunglig ämbetsman.
Men jag måste ändå reagera mot
Trippelskirch. Trippelskirch har
kunskaper. Han vet antagligen, hur man
skrifver en växel och kan nöjaktigt
förklara mekaniken på sitt mekaniska
paraply. Han vet kanske till och med,
att Göthe bad om mera ljus på
dödsbädden och att Kant aldrig kom
utanför Königsberg. Men hans stora
kunskaper göra honom inte vacker.
Kunskaper göra ingen människa vacker,
det kan bara instinkten göra. Och
Trippelskirch har inga instinkter,
annars skulle han vid gud icke ha en
sådan färg på sin halsduk.
Seså, nu har Petzval hittat på
något nytt. Han roar sig med att klifva
omkring på en sumpig ängsbotten och
plocka myosotis åt lilla Bergstråle.
Petzval plockar himmelsblå
förgätmigej, det är verkligen en syn för gudar!
Han är ful på ett helt annat sätt än
Trippelskirch. Han har nog
instinkter, gamla, kvafva brännande
ökeninstinkter, men de äro skrumpna och
skelögda af att ha bott vid trånga och
smutsiga stadsgränder i många hundra
år.
Hvad en människas ansikte ändå
kan tala hemskt tydligt för den
uppmärksamme! Hvarför skulle jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
