Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
Hvad ämnade jag ta mig till? Hvar
hade jag varit? Hvad var det för en
vildt främmande själ, som sprang
omkring på vägarna och svor och
.fäktade? Tänk om den där varelsen
råkat på fröken Bergstråle och doktor
Petzval! Ja, hvad skulle de tänkt, om
jag kommit springande i hälarna! Jag
hade ju inte ett ord att säga till
Petzval, innan jag hade bevis på hvem han
verkligen var.
Jag skyndade genast hem och
kastade mig på sängen med min
Linné.
+
Det här är verkligen en skön
semester! Jag är min själ och gud
alldeles yr i hufvudet. Jag måste öppna
fönstret och tända en pipa och tänka
öfver alltsammans ett slag, innan jag
kryper till kojs.
Ja, jag har spejat och intrigerat
och ljugit och spelat komedi, så nu
vet jag då hvarken ut eller in. Fritz
Larsenius, är det verkligen du, som
sitter här och stirrar på ett gammalt
raggigt, lurande troll till fjäll och en
stor underlig sagosol, som inte vill gå
ned? Är det du och inte en ung
vildhjärna?
Gud i himlen, hvad du var för en
gammal stofil, när du var sjutton år!
Du gick ju omkring och inbillade dig,
att det inte fanns något annat än
examina och betyg här i världen.
Och en gammal stofil har du visst
varit, ända till den allra sista tiden.
Men nu... Det känns alldeles som
jag skolkat ur skolan. Och
alltsammans har jag att tacka Bergstråle och
Petzval för!... Nej, inte Bergstråle!
Jag är inte kär i henne, fördöme mig,
om jag är det. Hon är ju bara ett
SIGFRID SIWERTZ
litet dumt, oansvarigt barn. Nej, det
är Petzyvals förtjänst alltsammans, den
fördömda, otäcka skojaren Petzval.
Jag kan sitta lugn, ty nu har jag
honom ändtligen i säng. Han har
redan ställt ut sina skor i korridoren.
Han är allt något trött nu. Det var
också en förträfflig idé att gå vilse
med honom på hemvägen. Han anser
mig förmodligen för en fullständig
idiot...
Det är egentligen rätt underligt,
att jag lyckades få honom med mig
på den här vandringen upp till fallet.
Det var väl den lilla historien om mina
officersbekanta, som bet. Vänta nu,
det var ju om lördag de skulle komma
hit. Man måste söka komma ihåg sina
lögner. Jag tror jag får föra bok öfver
dem... Antagligen är Petzval väl
också rädd att det blir prat, om han
syns för mycket med fröken
Bergstråle. Och själf tycks hon ju hålla
sig undan.
Den som bara visste, hur det står
mellan dem. Nå, den saken har jag
ju omöjligt kunnat fråga om, men
annars tror jag mig känna .Petzval rätt
bra nu. Han har en otränad kropp
och saknar fysiskt mod. Han hisnar,
så fort han kommer nära älfbredden
och kan knappt gå öfver en spång
utan svindel. När jag berättade om
det unga förlofvade paret, som var
ute och promenerade och mötte en
stor björn midt på vägen, så kan jag
gå ed på att han bleknade. Nå, jag
bredde ju på en del förstås och sa”
att det var just på fläcken där vi stodo,
som björnen kommit. Och jag glömde
alldeles tillägga att den beskedliga
nallen blef förskräckt öfver damens
stora hatt och lomade sin väg så fort
han kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
