Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGERINGSRADETS SEMESTER
I samma vefva föll det mig in att
höra mig för, om han var beväpnad.
Vi passerade just fjällklyftan vid de
nedre forsarna, där älfven gräft sig
en cafion i det kantiga, vittrande
skifferberget.
»Här är ett berömdt eko,» ropade
jag, »vill ni lossa ett skott, ska ni
få höra!» _
Han skakade på hufvudet:
»Ingen revolver!»
»Så förargligt, har ni också glömt
den hemma på hotellet?»
»Har ingen revolver där heller,»
försäkrade han.
Jag är nästan säker på att han inte
ljög, för han såg riktigt ängslig och
snopen ut, då jag förebrådde honom,
att han gaf sig ut så här i vildmarken
utan ett godt vapen. Han har inte
ett spår af. misstanke mot mig. Jag
måtte visst ha utseendet för mig, när
jag spelar enfaldig.
Ja men hur i Herrans namn ska
jag få bevis mot Petzval? Hvad
hoppas jag egentligen på? Hvad har jag
för planer? Hvarför ville jag veta,
om han var beväpnad?
Regeringsrådet Fritz Larsenius,
tänk om du skulle skicka efter din
ämbetsvärja och sticka honom som en
gris! Det blefve en notis för
Posttidningen! Tänk om du skulle steka’n
och äta’n i en grotta också! Ha, ha!
Ja, men det kunde ju hända honom
en olycka, en vrickning eller ett
benbrott, så att han svimmade och du
kunde få tid att se hans papper...
Tänk om du kunde lura honom ut
på någon farlig plats... hota honom
kanske... tvinga honom...? Du är
mycket starkare än han, du går med
lätthet i fjällen. Du är tränad sedan
515
åratal med långa morgonprömenad"er,
tennis, fäktning...
Nej fy tusan, hvad är det
egentligen jag tänker på! Jag har gått och
blifvit en vilde här uppe i bergen.
Det är visst hög tid, att jag far ner
till kollegerna igen och ikläder mig
min gamla varelse...
Jag begriper inte, hvad det är med
mig. Jag är inte längre fri. Det är
som jag mot min vilja drefs mot något
afgörande. Jag kommer att gå upp i
fjället med Petzval i morgon natt, det
känner jag. Han ska inte slippa att
se midnattssolen. Men hvad som ska
ske däruppe, det vet jag inte. Gud
gifve man vore lyckligt ifrån
alltsammans...
Måtte det nu bara bli klart väder
i morgon natt, lika klart som i kväll.
Det är inte ett moln öfver bergen nu.
Solen hänger stor och röd i
fjällklyftan, och det flyter en död glans
öfver sjön. Den är blank som ett
djuröga. Det är en förunderligt stum
kväll.
... Tingens obotliga melankoli.. .
Hvad är jag, Fritz Larsenius, i allt
detta! Hvad har solen och sjön och
bergen med mig och min vilja att
göra! Hvad naturen ändå är
främmande och hemsk! Gud vet om det
inte är någon sanning i det gamla
ordet om förbannelsen, som hvilar
öfver henne. Nej, människans ända
tillflykt är hennes verk, allt annat är
förtviflan.
Om man bara inte vore så eländigt
ensam!
Kan just undra om lilla Bergstråle
sofver ännu. Jag måste glänta på
dörren och se, om hon ställt ut sina skor.
Nej, kan man tänka sig! Hon vakar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
