Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
en gång fan i kroppen. Jag behöll
passen, brefven, anteckningsboken
och nycklarna och slängde plånboken
tillbaka till Petzval, som fångade den
i luften med darrande händer.
»Jag tänker gå ner och undersöka
ert rum,» ropade jag. »Ni har ingen
kompass och hittar inte i fjället. Jag
råder er att hålla er stilla tills på
morgonsidan, då det antagligen lättar.
Då får ni komma ner och hämta er
kappsäck och försvinna med första tåg
söderut!»
Jag började åter arbeta mig
uppför fjället för att ta en annan väg
ner. Jag hörde Petzval svära och
jämra sig bakom mig, men ropen dogo
småningom bort. Han tordes tydligen
inte följa efter och passera det
farliga stället.
Det var ingen lätt sak, jag tagit
mig före. Med kompassen i handen :
och kläderna grå af vattendamm
irrade jag i timtal ensam i den täta
dimman. Jag hoppade bland hala, våta
block, hasade mig utför branta
snöfält, sprang längs rykande klyftor, där
stenarna togo flera sekunder för att
bottna. Ändtligen kom jag trasig,
sårig och flämtande ner i björkskogen
och styrde rakt ner, där banvallen
måste löpa.
Jag må säga att jag blef glad,
när den ändtligen skymtade hög och
rak i dimman, och jag kunde sätta
af i språng på syllarna med full
visshet att snart vara hemma. Då
turisthotellets röda, drypande väggar reste
sig framför mig, kändes det som om
jag varit borta i fem år och pröfvat
alla vådor. |
Alla sofvo, korridoren var tom.
Jag tvärstannade framför Petzvals
dörr med nyckelknippan i handen.
SIGFRID SIWERTZ
Magen sög, hufvudet bultade. Jag blef
plötsligt kallsvettig af ångest. Hvad
hade jag spelat för ett vansinnigt
spel? Tänk om Petzval var oskyldig!
Tänk om han förvarade passen för
några andras räkning! Ruskiga
rättegångsrubriker hvirflade för mina
ögon: Groft öfvervåld, inbrott, stöld!
Jag kan försäkra, att det är inte lätt
för en novis att vrida om nyckeln i
en annans lås. Den skrek så jag tyckte
hela hotellet vaknade och började röra
på sig. När jag ändtligen var på andra
sidan dörren och hade fått låst om
mig, sjönk jag ner på den
världsberesta jättekappsäcken och väntade
att stormen skulle bryta lös. Men allt
förblef lugnt. Det var visst bara den
skånska patronen, som snarkat.
Jag satte mig att systematiskt
undersöka kappsäcken, sedan jag lyckats
krångla upp låset. Öfverst låg ett
lager af skämttidningar, Jean qui rit,
Frou-Frou, Die Bombe.
Jag darrade. Det var ingen lektyr
för den som var ute i brottsliga och
farliga värf.
Jag kan inte säga att nästa lager
med kulörta battistskjortor och
skärrandiga silkeskalsonger gjorde mig
lugnare.
Gud i himmelen, där låg en flaska
med svart hårfärgningsmedel! Tänk
om min tartar var ljus som en lintott!
Han hade redan undergått alltför
många förvandlingar!
Till råga på olyckan började
dimman lätta därute också. Mina tänder
skallrade, så jag måste bita i
rockskörtet, och jag gräfde som en
vansinnig i kappsäcken.
Ändtligen stötte jag på en stor,
elegant skinnportfölj. Jag ref ur
papperen och störtade fram till fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
