Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SVENSK GRAND-SEIGNEUR PÅ LIISTRESA 527
jagt hördes i salongen en salfva af
skratt, hvartill anledningen var att
Lotsen (för hvilken Styckjunkarn blef
presenterad som Markatta) trodde på
vederbörandes ord och äfven trodde sig
finna någon likhet mellan
skeppsnarrens och en markattas fysiognomie.
Pastorn, förnöjd med gårdagens
motion, blef hemma, äfven för att ej
beskyllas för hämndlystnad såsom
mindre passande.
Styckjunkaren återkom kl. 8 till
Gehu, sedan han satt jägarne i land
och hade den olyckan att slå ut en
ruta eller hela Fenstret i ena
sängkammaren, hvaröfver han blef så
förskräckt, att han nära kastat sig i sjön,
om ej pastorn tröstat honom med det
löftet att afbedja hans brott hos
Amiraln. —
KIl. !/, 1 återkom Amiralen med
jagtsällskapet efter en svår fart på liten
båt öfver Hafsviken. Jagten ehuru
med all omsorg tillställd lyckades ej
i dag som i går, då trenne stycken harar
sträcktes till marken inom en kort tid.
Hundarne voro matta, jägarne
confusa, hvilket bevisas synnerligen
genom disputen om får- och harlort. Den
häftiga striden afgjordes ändtligen
lyckligt till harlortpartiets förmån. En
klappjakt, anställd på en liten holme
vid Arkö, slöts med öfvertygelse att
ingen hare fanns. Den bedröfliga
händelse hade därvid nära inträffat att
Jourrralisten glömts kvar på holmen
ensam — hvilket som han sedan
anmärkte skulle gjort all propagation
omöjlig.
Amiralen företog med hela
jagtsällskapet ett allmänt bad i Saltsjön,
som fullkomligt återställde de
fatiguerade.
Under middagsmåltiden, som
ut
märktes genom sällskapets slukande
appetit, sjöngs efter stillad hunger, Du
Puys Trio: Hvad det är roligt etc.
hvarefter Amiralens skål dracks med
hurrarop, accompagnerade af
vinglasens klang och kanonernas dunder.
Dagens mödor kallade de fleste till
sömns. Allt var om bord tyst : en
fredlig trekarl speltes af de få vakne; men
ute var storm, tågen gnisslade, hafvet
susade, åskan mullrade, sjelfva den
sjövande Capellmästaren instämde med en
snarkande altstämma i Elementernas
koncert. —
På eftermiddagen anställdes
concert då Sextett af Winter, quintett af
Beethoven och A. Romberg samt Final
ur Trollflöjten exequerades. En Bål
bryggdes och vi helsade våra
hemmavarande närmaste anhöriga med en skål
och 4 Canonskott. I anseende till flere
vindens kastningar voro ännu
meningarne olika hvad väg som borde tagas.
Under ständig väntan på förlig vind
spelades kort och raisonerades kors
och tvärs om förestående äfventyr. De
flestas hog var vänd åt Gottland och
resans besvärligheter mera önskades
än fruktades. KI. 10 tycktes ändtligen
Zolus gynna våra önskningar. Man
gjorde sig färdig till segling : luckorna
tillslötos, allt flyttbart sattes i säkerhet
för omhvälfningar, liksom våra magar
i samma afseende stärktes genom
malörtsbränvin, porter och sill.
Nära midnatten voro alla
insomnade, ovissa om vi ej skulle vakna på
hafvet med en kullerbytta. Endast
SjöPredikanten och Fältkamrern gingo
och fnaskade i sin försigtighet vid ett
matt ljussken, ty de hyste troligen en
hemlig fruktan att öfverraskas af
sjögången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
