Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
400 elever, däraf ett hundratal på
skolans bekostnad. Denna är så rik, att
man också i detta tycker sig märka
Absalons bestående makt, och man
tänker ovillkorligen på järnhanden,
som höll kyrkans nycklar, och på
härskaren, hvilkens vilja tvang höga
furstar till ödmjuka knäfall inför det
lilla nordiska kungariket.
Endast i förbigående ha några ord
nämnts om kyrkan, ty vi ha velat
gömma det bästa till sist och hur
här
Aftonstämning vid Sorö sjö.
lig parken är vid det gladt nynnande
vatinet, hur betagande vacker
bokskogens metallskimrande höstprakt
flammar och glänser, och hur
oändligt hemvarmt tilldragande Ingemanns
och Molbecks små hvita hus med
mansardtak och slingerrosor uppåt
väggen, synes oss, kan dock intet
uppgå emot det bestående, djupa intrycket
af Mariakyrkans såväl yttre som inre
skönhet.
Från Hvideättens bo i
Fjenneslevlille hade många stormfåglar med breda
ELISABETH KUYLENSTIERNA-WENSTER
vingslag flugit ut öfver Danmarks land,
och gamle Skjalm Hvides sonsöner
flögo upp till maktens tinne med ett
vingbrus, hvartill hela norden
lyssnade som till ett varsel om nya tider.
Aksel Hvide (Absalon) byggde på
tio år den stora kyrkan i Sor och
omkring 1180 stod den färdig, en
kristendomens vårdkas, som icke
fladdrat ut, hur stormar av alla slag
rasat omkring den.
På samma gång som helgedomen
restes till jungfru Marias ära, skulle
den så att säga utgöra en värdig
sarkofag åt de Hvidar, hvilka sofvo den
eviga sömnen. Från Fjenneslevlille
hann Absalon föra dit Skjalm och sin
farbroder herr Toke, senare Ayttades
fadern Asger Ryg och modern, fru
Inge, från den lilla gråstenskyrkan,
som Asger låtit uppföra i Sorö, till
sonens rikt smyckade tempel, och på
hvar sin sida om honom slumra nu
de gamla.
Det faller sig helt naturligt, att
man genast går uppför den breda
midtgången, in genom det höga,
snidade altarskranket, och förbi
högaltarets ledsamma barock till Absalons
graf. Hvilken tro man bekänner,
hvilka lifssyner man sett och hånat
eller ömkat, böjes dock ofrivilligt
hufvudet i vördnad vid hågkomsten
af mannen, hvilkens lifsgärningar icke
än mistat sin betydelse, hur åren
rullat fram öfver dem.
Med dröjande steg vandra vi sedan
bland grafhällar och minnesvårdar:
där är kung Kristoffer och hans fagra
Eufemia, där Waldemar Atterdag och
dottersonen, den unge Olof, om hvars
namn legenden spunnit sina skiftande
trådar, men man saknar unionens
Margareta. Här hade hon hört hemma
hos fadern, hos den älskade sonen
och hos de danska Hvideättlingarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
