Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
långt i söder glimta stadsljuset från
Helsingborg och Helsingör. Himlen
hvälfver sig ljusgul. Stjärnblinken äro
som diamanter på ljusgult siden.
Svarta moln köra upp, vidgas,
jagas, bilda underliga former, lösas
upp, försvinna. Väderöns tunga slickas
af hafvet. Ångarnes och seglarnes
lantärnor lysa grönt och rödt. Som
underligt irrande bloss. Hafvet
bru
E *-1 ARR
Foto. A. Rube, Höganäs.
Skarfvenäs.
sar, suckar som en jätte på
sömnlöst läger. Borta vid klippornas brant
står en hvitklädd gestalt. Hon stöder
hufvudet i handen, och månstrålarna
leka bland det ljuslockiga hårets svall.
Ängsliga, hungriga fågelskrik eka.
Skuggorna växla och brottas. Bergen
och klipporna få lif i skuggspelet.
Det skrattade till bakom mig. Jag
vände mig om. Det var fyrmästarn
här ute.
FOLKE R:SON LUNDBERG
«Ni är lycklig, som alltid får bo
här ute! I detta vilda friska lif.<
«Ja, i kväll är här vackert. Men
ni skulle se, när hafvet piskar näsen
här, ni skulle höra stormen tjuta
och vråla, och se skummet som
slår ilsket och gröngult ettrigt mot
fyrtornets fot, och ni skulle känna er
litenhet, här ute, när hafvet vredgas,
ryter på allvar. Ni skulle veta, att
Foto. A. Rube, Högankäs.
Kullamannens hatt.
tusende ögon hänga vid fyrens
glimtljus, ängsliga, kämpande gestalter!«
Och jag såg taflorna för min inre
blick. Jag såg hafvets raseri, och
hörde vindens tjut och sjön som slog
högt upp mot berget!
Månen står bak drifvande skyar
i söder. Silfverglitter i hafvet,
nattvinden far sjungande fram, i
underliga, smekande toner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
