Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN EROS’ MARTYR
”Fläkta mig först ett tag! Såja,
tack. Ser ni, jag hör till dessa ytliga
naturer, som finna allting vackert, när
det är modernt. Om modet
exempelvis föreskref trikå, skulle jag anlägga
det, och vara öfvertygad, att det också
skulle klä mig.”
Man kluckade och fröken Bang
ropade, i förväntan att få höra
amanuensen själf ironisera, en af
pensionatets mest gouterade slöförströelser :
””Tala om den där historien när ni
badade med pincenez!”
Nu inträffade någonting, som bara
fröken Sidner lade märke till.
Amanuensen vände på hufvudet som för att
med blicken öfvertyga sig om, hvems
röst han hört. Så gled en sky öfver
hans släta frodiga ansikte, och det
blårandiga skärpet häfdes af hvalfvet
inunder, som vid en tung suck.
”Benzin,” återtog han, ”är nu en
fashionabel lukt. Fordom tydde den
på fläckuttagning, obestånd och
växelförfalskning. Nu signalerar den eget
automobilgarage. Jag slår därför gärna
några droppar på rockslaget, när jag
skall i bättre familjer.”
”Att ni bara gitter prata,” gäspade
en af taraxumbollarna.
’ ”TJag skall ju banta ?”
Löjtnanten hade sprungit upp och
skuggade med handen för ögonen.
”Hvad står på?”
Han pekade ifrigt på ett litet moln,
som just lossnade från skogskammen.
”Det blir vind!”
Nu blef det lif på gräsplanen.
Damerna kvittrade, klappade i händerna
och sågo upp mot den långe spänstige
mannen, som stod där i sin Karl
XII : s-pose, med en beundran, som
om de tillerkände honom förtjänsten
af naturfenomenet.
571
Efter två minuter voro herrarna på
väg ner till båtbryggan. Endast
amanuensen kvarlåg oberörd i samma
ställning .
”Hör nu, amanuensen, skall ni
inte gå och hjälpa till med att sätta upp
seglen. Ni skulle ju banta,” retades
fröken Bang.
”Det tillhör inte barlastens
funktioner.”
Och han slöt välbehagligt ögonen.
”Nej, nu får ni inte lata er längre,”
ropade fröken Sidner och flyttade
omildt ned hans hufvud på marken.
”Nu skall jag bara springa upp efter
min sjömansmössa. Adjö så länge,
hvad det skall bli bedårande roligt ?”
Amanuensen torkade sin pincenez
och betraktade vattenytan, hvilkens hy
verkligen skiftade för annalkande
kårar. Nere vid bryggan slogo och
klatschade redan seglen som ett par otåligt
flygfärdiga vingar.
”Nåå, ” sade han och kisade i
solskenet upp mot fröken Bang, ”’skall
ni inte också iföra er något
sjömansattribut ?”
”Nej, vänta inte på mig. Jag
kommer inte med.”
Ring öppnade läpparna som för att
göra en fråga, men lät det anstå.
Nere i backen hördes löjtnant
Mandals kommandostämma :
”Nå, come along! Alle man
ombord. ”
””Tack, jag kan inte segla i dag,”
ropade amanuensen till svar.
”Hvad fan nu då! Vi måste ju ha
barlast t”
”Nej, jag har glömt min snugga i
stan.”
Det blef en minuts paus. Nere på
fjärden råmade en ångare.
Amanuensen hade åter lagt sig till rätta och
stir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
