- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
580

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



580
h
e
ty

FA |
or ka SÅ



Parti af Mikajökeln, Sarjek.

väggarna som i en grufva, svarta hålor gapa mellan
block och drifvor och ismassor. — Då flyga två
fjällripor fram ur en vrå, de enda lefvande i denna
förstenade och frusna värld, fly ropande upp öfver iskanten
och försvinna där.

I dalens inre ända upptäcka vi ej alltför gamla
fotspår i snön, här som en sluttande brygga upp till
jökelytan. Det kan väl ej vara någon annan än detta
sagorikes utforskare och trogne sommargäst sen åratal,
hvars namn man hör så snart man råkar människor





Mikajökeln och Sarjektjåkko.




KARL-ERIK FORSSLUND

här i obygderna — Axel
Hamberg, Uppsalaprofessorn.
Och när vi stiga upp ur
dalen, se vi en mörk gestalt
långt bort på den hvita
slätten, en bit under nordtoppen.
Men han står där orörlig så
länge vi stanna — vi komma
underfund med att det inte
är herren själf utan en af
de många slafvar han
posterat ut på alla dessa höjder,
ett plåttorn som står där
året rundt på samma fläck
och troget iakttar och
gömmer allt hvad han vill veta.

Jag hade gladt mig åt
att få komma upp på toppen
— vädret var det
lämpligaste tänkbara, allt så
gynnsamt och lockande som
möjligt — men måste afstå från
den glädjen då
vandringskamraterna till min
förundran ej voro hågade och ej
gjort några anstalter för en
bestigning. Nu istället ner
igen. Passera fallen i
Matujokk, djärva och vackra —
ett sprutar rätt ut ur
klippan eller t. o. m. något
snedt uppåt. Bredvid dem
ligga hällarnas dammbord
nakna och torrlagda —
öfversvämmade om våren när
dammarna öppnas, nu som
en bred slottstrappa med fint
rundade kanter på stegen.
Däruppe öfver fallhufvudet
flyger ett falkpar, har
tydligen bo där, slår ibland till
på en klippa strax intill
fallet, sitter där och tecknar
sig mot rymden — flyger
upp när vi närma oss och
kretsar skrikande öfver oss,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free