Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
med labbar och klor ligger han i sänkan
mellan .topparna och stirrar ner öfver
dalen efter rof.
En kort stunds rast midt för
Perikjaure. Den ligger under våra fötter i sin
orörliga mörka glans, och ur den reser
sig Perikpaktes, Galningsbergets, mörka
fårade vägg, synlig endast en bit upp, sen
dold af moln, kan vara skyhög där bakom.
Dimman sänker sig och närmar sig och
sveper snart in oss som det finaste
dugg
KARL-ERIK FORSSLUND
slag. ” Ett stenadt land, liksom straffadt
af gudarna. Eller ett slagfält för jättar
som rullat ner alla dessa oräkneliga block
från toppar och kammar, från murar och
torn rundtom eller slungat dem med
sagolika krafter mot hvarann. Så glimtar
inne i resignationen och tungsinnet något
af kärft trots, af obruten och okuflig
manlig kraft. Och när vi stiga uppför
denna storvulna högslätt börjar det lätta
och ljusna något — det är en rent
berusande känsla att gå fram
Mikajökelns bräm (»Sarjeks dödsdal>).
regn. Men jag känner det som en gåfva
att få upplefva fjällen äfven i denna
dimstämning. Den är oerhördt stark, mättad
af ödslighet och tungsinthet — denna af
svarta, snö- och isfläckiga branter
omgifna, af tunga dimmor täckta och med
otaliga block beströdda högslätt öfver
trädgränsen — här finns bara enstaka
videbuskar och sträft ris bland stenarna, inte
lite »kaffeved> ens, intet inbjudande, ingen
fläkt af hemtrefnad och idyll, bara dystert
allvar och kufvad resignation under ödets
zea2y (GOOGle
midt öfver den och sakta stiga,
en känsla af frihet och lätthet
och flygkraft utan like.
Vidden syns allt väldigare
med sin fjällmur rundtom. Jag
får liksom en vision af Kina,
vi trampa dess ödsliga
högslätter och Vuoimesvarasj midt
framför oss är kinesiska muren,
vi ska öfver den och från dess
krön se ut öfver nya sollysta
lifsriken.
Molnen lyfta sig mer och
mer, Eppartjäkko träder fram
med sina jöklar, den första mer
långsmal med en sidogren ur
en formlig gryta urholkad i
fjälltoppen, en länstol för jättar,
den andra bred, fint rundad,
nertill med det gröna
halfcirkelformiga brämet omgifvet av en
hvit snökrans. — Så stå vi på
muren och se oss tillbaka, och se en
undrens dal med Sarjek på ena sidan,
Eppartjåkko och Perikpakte på andra, och
tvärs öfver i fonden Bielatjåkko och Ålkas
som en lång nästan rak snöhvit ås, en
vidd af snö utan en fläck. Och i djupet
sjön, ärggrön med blänkande hvita vågor.
När vi vända oss om, flyger en
bländhvit fjälluggla förbi, som den eviga snöns
ande. Och här sträcker sig under oss
Kukkesvagge, lång och rak med jämn
botten och i den ett nät af bäckar ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
