Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING NITOKRIS MUMIE
paradoxala.” Så tog han hennes arm
och gick med.
Hon blef förtjust och log mot
honom. Det var inte utan att hon var
en smula stolt öfver sin lärde fästman.
Hon visste att hon skulle komma att
bära ett europeiskt kändt namn.
Visserligen mest kändt inom fackkretsar,
men i alla fall, det dugde att skylta
med och hon visste, att när Nordisk
Familjebok bara kom så långt, skulle
hon kunna slå upp sin fästman där.
När Nordisk Familjebok har kommit
till M, så är vi nog gifta, tänkte hon.
Men det brådskar ju inte...
”Hvad tänker du på?” sade hon.
”Jag tänker på den egyptiska
drottningen Nitokris’ mumie,” replikerade
han.
”Isch, ” sade hon.
I detsamma voro de framme vid
ridhuset, och hästarna hördes gnägga
därinne. Harriet släppte taget om sin
fästmans arm och sprang före. Doktor
Montanus följde något betänksam efter.
När han kom in, fann han henne redan
i fullt samspråk med några officerare.
Bänkarna i cirkusen gapade tomma
som skelett med spindelväf öfver sig,
det var länge sedan det varit cirkus
där, men den outrotliga lukten af
menageri satt alltjämt i.
Och i denna miljö trifs Harriet!
Hon är synbarligen charmerad af dessa
herrar! Osiris Mentuhotep!
Bredvid sällskapet stod ett
lågpannadt vidunder i brandgula pösande
byxor och flinade fånigt. Det var
stallmästaren. Docenten Montanus erfor
ett plötsligt begär att gå fram och slå
honom. Men i detsamma ropade hon:
”Hvad står du där för och tittar?
Får jag presentera grefve Bergenheim,
ryttmästare Fält, grefve Thott —
docenten Montanus!’”
613
”Charmerad, ” sade grefve Thott,
”doktorn har en förtjusande fästmö,
har vi inte träffats förr, tillhör ni
klubben?”
”Nej, ”” svarade Montanus
sanningsenligt. ”Jag tillhör icke klubben.”
”Skada, vi skall ha schnitzeljakt
om söndag. Jag rider min Lady
Butterfly, ni känner henne naturligtvis. Hon
är faktiskt bättre än Sultan.”
”Jaså,” sade docenten, ”är hon
bättre än Sultan?”
”Mja, ” sade ryttmästaren, ”om den
saken kan man nu hysa mer än en
mening. ”
I detsamma klatschade stallmästaren
till ett tag för att egga upp sig själf
till handling, och gick ut efter hästarna.
Harriet sprang fram och slog armen
om halsen på en guldbrun fux och
smekte den. Och i ett nu satt hon i
sadeln med ett språng, som hon stödde
på stallmästarens hand, och så bar det
i väg. De tre officerarna följde
skrattande exemplet och ridlektionen
började.
Stallmästaren gick i midten med en
piska och höll en monolog:
”Såja, såja, det är schamangt,
fröken, bara in med knäna litet, very good,
you are perfect, but — — — tryck till
med skänklarna, wonderful, håll
l:onom kort, det är han van vid — klatsch!
kan du ta bakbenen med dig, din
djäfvel — så ja, rak i ryggen, men
ingen stelhet . ..
Docenten stod vid arenan och kände
än större lust att slå vidundret.
Skänklarna, hvilket horribelt ord, och som
han sade det!
Stallmästaren närmade sig med ett
grin som visade oxeltänderna, strök af
mössan och frågade:
”Skall inte löjtnanten rida? Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
