Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
papper, på hvilkas första sida lästes
den talande rubriken:
De logiska principerna för en sund
Sstatsmannagärning.
När doktor Palm frampå
förmiddagen, korrekt elegant som vanligt och
med den officiella fernissan af allvarlig
värdighet, stegade upp till riksdagen,
klappade hans hjärta som på en
skolpojke, hvilken vet med sig, att han icke
kan sin läxa. Han hade visserligen sitt
stora murbräckstal för länge sedan
renskrifvet i portföljen, men herregud,
hvad skulle han sedan svara den
framstormande oppositionen. I hufvudet
dansade endast en hop fantomer och
blodlösa skuggor af fordom klara
begrepp. Vid frukosten hade han icke
ens kunnat erinra sig, hvilken
principställning han intog i den föreliggande
frågan. Jo, det här skulle väl bli en
skön historia!
När han trädde in i kammaren
skockade sig partivännerna kring den
store mannen. Man interpellerade
honom, man gaf honom på
boxartränarvis små vinkar, hur den och den stöten
skulle placeras. Han hörde på,
smålog och nickade och för resten var allt
som en oredig dröm. Han förstod inte
ett jota. Ändtligen kom det stora
ögonblicket. ”Herr talman, mina herrar!”
Det blef dödstyst. D:r Palms sonora
stämma klingade uttrycksfullare och
mäktigare än någonsin. De skickligt
genomtänkta skälen, den briljanta
bevisföringen, de genialiskt placerade
stötarna mot oppositionens svaga punkter
— det hela gjorde ett mäktigt,
öfvertygande intryck. När talaren slutat,
applåderade icke bara kammaren utan
också den fullpackade läktaren. Blek
af sinnesrörelse satte sig Zacharias
3
Palm. Han kände sig precis som en
förbrytare, hvilken om några minuter
skulle få sin rättvisa dom. Till en
början försökte han begripa hvad de
politiska motståndarne hade att komma
med, men snart märkte han, att det
öfversteg hans krafter och nöjde sig
med att bara stint stirra dem i synen.
”Den där är inte god att tas med,”
sade man på läktaren, ”’se bara, hur
han blänger.” För partiet åter var
saken redan klar. Det fanns ingen
tvekan längre. Zacharias Palm var
mannen som skulle göra’t.
Så blef det åter plötsligt tyst i det
stora rummet. ÅAllas ögon riktades mot
doktorns plats. Hvad i all världen?
Å, herregud, han skulle ju svara. Men
hvad skulle han svara? Nu knackade
man honom i ryggen. Nå, så i all
orimlighets namn då! Åter hörde han
sin egen stämma. Det blef
inledningsfrasen och några deklamatoriskt
meningslösa ord om de föregående ärade
talarne. Så tystnade Zacharias Palm
och lät blicken med ett stereotypt
småleende glida öfver församlingen.
Därefter harklade han sig och fortsatte med
halfhög, mystiskt klingande stämma :
”De motskäl som mött mitt förslag
här i dag vill jag af rent politiska
grunder icke nu bemöta. Jag ber eder,
mina herrar, med lugn mottaga denna
förklaring. Framtiden — hm —
kommande händelser skola ge mig rätt. ”
Fullt öfvertygad om att allt nu var
slut — anseende, karriär, förtroende
— Ssatte sig Zacharias Palm, men i
stället gick ett brus genom
församlingen, ett brus af bifall och beundran
med några naturliga inslag af missnöje
från oppositionen.
I aftontidningarne fick doktor Palm
sedan läsa saker som kommo honom
WALDEMAR SWAHN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
