Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632
nöjdt lif. Ty jag har ju träffat dem,
som varit med om de största själiska
jordskalf utan att något afsevärdt
blifvit dem förklaradt, utan att de funnit
det som om det ej precis har namnet
frid i Gud, så dock är frid i dem
själfva.
Det är dit jag skulle vilja komma,
ty jag älskar frid öfver allt annat och
vet att min största fiende just är
denna oro, som jag alltid känt och
som ibland växer sig så otäckt stor
och stark nu för tiden. Här hemma
rår jag ändå lätt på den, men eljes kan
den formligen jaga mig. Det vore
ingen konst om jag kunde gå upp i
andra så som du, eller om jag vore en
ordentlig egoist. Men nu är jag ett
mellanting.
Vi äro här därför att Paul en vacker
dag upptäckte att han absolut,
owvillkorligen, ögonblickligen, utan en
minuts uppskof måste ut på landet i
stället för att resa till sin mamma. Och
så använde han både våld och list
mot Amy för att få mig med. Han
fann att han måste, för sin nästa
diktsamling, gå upp på Parnassen från
Lagmanshus. Den skall heta: Det
Tusenåriga Riket, och den kommer att
öfverflygla det modernaste moderna,
ity att den skall handla om det sköna,
det sanna och det goda. Jag påstår
att han kommer att stupa på en
uppgift så ny och okänd.
Nu slog klockan sex, och jag hör
ctt svagt surrande ljud från köket. Det
är Tea som maler kaffe — hon börjar
naturligtvis alltid dagen med två
koppar af det lifselixiret. Och om ett par
timmar kommer hon in med
kaffebrickan, och då slår jag upp ögonen
och ser yrvaken och lycksalig ut. Jag
skulle ta lifvet af henne om jag be-.
HILMA SÖDERBERG
rättade, att jag suttit uppe och
skrifvit bref sedan half fem. Och så
kommer hon att sätta sig på sängkanten
och börja ett ingående förhör
angående karlen, som jag dragit med mig
hit. Hon hann inte med det i går.
Jag känner, att jag har Söndag
skrifvet på hvar sida af själen. Det
är spänning och högtidlig förväntan
och helg och ljuflighet — när upplefver
man väl någonsin detta i en stad! Där,
där människorna gå lika fina
hvardagar som söndagar. (Hvilket har till
följd, att de aldrig äro fina.)
Paul och jag och Bernhard ämna gå
till kyrkan och prisa Gud. Pastorn
skall predika, men det kan inte
hjälpas. Han kommer att bli nervös,
när han får syn på mig eller den här
gången mera Paul Corvin. Ty han vet
naturligtvis, att han är här — och han
tror mog det värsta. Ja, du förstår.
Det är då för resten så oerhördt
smickrande. Att tro mig om att förmå tjusa
en stockholmspoet!
Nu instämmer jag verkligen i din
tysta tanke, att det kan vara nog
babbladt om mig själf. Men det har också
varit litet retsamhet med i spelet. Den
som kastar sig in i äfventyr,
behöfver ju ej få reda på ögonblickligen om
han förgåtts därutinnan, d. v. s. om
det gått efter uträkning. Hvilket i sin
tur vill säga om ett bref och ett
rosenfång nått en viss person och
därigenom förljufvat hans Jlif.
Jag kan med godt samvete säga
att det första skett, ty när jag sist satt
där, upptäckte jag torkade rosenblad
här och hvar bland papperen, som
jag försökte ordna på skrifbordet.
Naturligtvis har han också fått ditt
bref, ehuru hans humör ej afgaf några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
