Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
med hvad som är rätt och riktigt, och
därifrån viker hon ej.
Hon är också den enda i huset som
disputerar med Magda. Alla de öfriga
ligga mer och mindre på knä för denna
fina, sällsynta gestalt, som kommer
en att tänka på en buktande smärt
palm i en gedigen svensk furuskog.
Hon verkar både främling och
fullt hemma, jag reder ej riktigt upp
det. Hvem vet om hon gör det själf.
Det är krångligt se fortsättningen af
Magdas lif, jag har svårt placera henne
någonstans, där hon kan röra sig fritt,
och se ut som om hon växte i sin egen
jordmån — Det kan för öfrigt
undras, om det ej varit barmhärtigt och
praktiskt att en sådan som hon dött
redan vid födelsen. Naturens mening
tycks ju också ha varit den, fastän
den råkade förfuskas af välvilliga
människor.
Så ha vi Gabriels bror som verkar
son och herre 1 huset. Tills dato
känner jag honom ej mera än till
utseendet. Det är mellan sex och sju fot,
bredaxladt men eljes smärt,
ansiktsdrag som i sträng regelbundenhet
kunna täfla med hvad ett
praktexemplar till engelsman har. En ung
bonde om man så vill, fast intet skulle
hindra en kung från att tacka Gud om
han kunde presentera sitt land en
kronprins i den gestalten.
Han förekommer aldrig inomhus
annat än vid måltiderna — till hvilka
han byter skor och rock — och hans
bidrag till konversationen äro
knappast nämnvärda. Han svarar så
enstafvigt som möjligt på fru Ramsells
vädjanden och förfrågningar. Jag
gläder honom med att blott i nödfall
vända mig till honom. Och Magdas
639
prat, som här är rinnande, har den
lyckliga förmågan att sköta sig själft.
Om jag så förklarar att han är lika
enastående fint sammanfogad med sin
omgifning — gården, marken, arbetet
här — som du förefaller för
afundsvärda medmänniskor i din
minnestalande, kulturstrålande
stockholmsboning, så är det den största
komplimang jag kan ge honom. De leriga
stora skorna, byxorna som ha en lapp
här och där, kraglösheten och den
blårandiga skjortan — allt är naturligt,
ändamålsenligt och därför
skönhetsrepresenterande. Ruskin är stor och
somliga af oss äro hans profeter!
Bernhard Ramsell är = därtill
nämndeman, hvilket för honom bör
betraktas som första trappsteget till
nästan hvad som helst. En bonde af
hans typ kan nog i våra dagar med
nöd undgå att bli statsråd. Jag vet ej
så riktigt hvad en folkhögskola är,
men jag börjar hysa en viss
skräckblandad fruktan för den — så som
man känner för någon som gräfver ens
graf medan man ännu är i lifvet.
Men — besegras vi, så är det ju
därför att segrarna äro så mycket
starkare. Och de svaga ha ingen rätt att
besitta jorden.
Hit kommer om aftnarna, när
luften är afsvalnad och
arbetsstämningen lagt sig, en och annan af de
öfriga sockenmännen, och man (d. v. s.
besökaren och den blifvande
jordbruksministern) slår sig ned på
trädgårdssoffan utanför stora trappan.
Det finns ingen veranda, bara en
humleomvuxen <förstugukvist, som
nämnes stora trappan till skillnad från
den mera blygsamma, som finns på
husets gafvel och leder till köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
