Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATEISTEN
merna bryta tystnaden med en svag
invändning :
’Men har ni aldrig sett exempel
på Guds personliga ingripande? Är
ni inte rädd att Försynen en gång kunde
vredgas öfver ert hädiska tal?’
”Rädd?” svarade ateisten hånfaullt.
”Ett barn är förskräckt för spöken,
en ociviliserad, vidskeplig människa
för öfvernaturliga straff och varningar.
På Balsazars tid kunde ett helt
sällskap, och det af stora starka karlar
till på köpet, bli hjärtskrämdt af ett
”Mene tekel’ i eldskrift på väggen —
om nu inte hela historien är en af de
fantasirika judarna hopsvarfvad lögn
för snälla barn — eller rättare : för
vanartiga barn. Ponera dessutom att en
personlig Gud verkligen funnes, och att
jag förnekade honom — tror ni
verkligen, att han ens skulle bry sig om
det? Ånej, då vore han en mycket
småaktig herre. Vet ni, hvad jag tror
han skulle tänka? Jo så här: hvad
bryr jag mig om hvad det där lilla
krypet tänker eller tror om mig — det
har inte den ringaste betydelse hvarken
för jorden eller universum och allra
minst för mig — jag styr ju ändå det
hela med väldig hand — —’
”Där höjde ni er verkligen till en
vacker tanke,” inföll jag.
”Ja, men bara en tanke, en fantasi.
Men ser ni, nu finns det ingen Gud,
bara den eviga, lagbundna materian,
och den hvarken tänker eller talar.
Och alltså är jag inte rädd för någon
öfvermänsklig, hämnande arm — där
har ni min ståndpunkt.’
Den unge mannen skulle just till
att i känslan af sin intellektuella
öfverlägsenhet lättjefullt vräka sig tillbaka i
skinnstolen, då ett samfälldt skrik från
685
damerna kom honom att förfäradt rikta
blicken mot ett mörkt hörn i rummet.
’Se, se! läto de ångestfulla
rösterna, och en del af sällskapet vek
instinktlikt från ateisten, som med blekt
ansikte ’ och darrande händer rest sig
upp och stirrade på fenomenet.
Det var också något högst
märkvärdigt.
På väggen syntes en liten rund
ljuskrets, och midt i densamma stod
med tydliga fast skugglika bokstäfver
att läsa: Hädare!
Ateisten grep ett krampaktigt tag
om stolsryggen.
”Detta måtte vara något ovärdigt
skämt,’ sade han tonlöst. ”Säg genast,
hvem af er det är, som roar sig med
dylika — dylika dumheter ?
Men de bleka ansiktena och
tystnaden rundt ikring honom sade alltför
tydligt, att de andra voro lika förvånade
öfver fenomenet som han.
Plötsligt försvann ljusfläcken och
med den den hemska varningen.
Brasan hade slocknat alldeles.
"Tänd ljus! bad en osäker röst.
Det var ateistens. Ingen rörde sig för
att efterkomma uppmaningen — ingen
vågade flytta på sig. Då gick jag fram
till bordet och tände lampan.
Stämningen blef genast något
mindre tryckt, men det var omöjligt
att åter få något samtal i gång, och
hvar och en gick snart tankfull sin väg.
En tid därefter träffade jag åter
ateisten — denna gång till min glädje
som bundsförvant i en ordstrid om just
samma sak, hvarom han den
minnesvärda kvällen yttrat sig så nonchalant.
Han var fullständigt omvänd.”
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
