Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PROCESS.
AF HJALMAR BERGMAN.
arar ar
INVAMet hände Ippolito, att när han
2 palmsöndagens morgon begaf
ZA sig till Santa Maria del Fiore,
mötte han messer Antonio de’ Bardi,
hans söner och döttrar, hans tjänare
och tjänarinnor.
Francesco, stadskaptenens väpnare
och Ippolitos vän, tillkännagaf med hög
röst familjen Bardis ankomst, och det
gällde för Ippolito att fatta ett raskt
beslut. Hans första tanke var att slå
ser Antonio eller någon af hans söner.
Men betänkande dagens helgd,
erinrande sig sin goda moders ömma råd
och förmaningar, beslöt han att
uppträda mera hofsamt. Han ställde sig
således midt i den värdigt
framskridande ser Antonios väg, korsade
armarna öfver bröstet och betraktade med
största uppmärksamhet de hvita
småmoln, som betäckte himlen.
Francesco, stadskaptenens väpnare,
lade handen på hans skuldra och
uppmanade honom att gifva plats för den
vällärde herr Antonio. Ippolito
svarade med hög röst:
”Nej, nej, låt mig vara! Jag
betraktar månen.”
”Månen! Månen!” upprepade ser
Antonios fyra söner, och redan hade
den äldste dragit vapen. Men den bistre
gamle herrn höjde högra handen, som
bar radband och mässbok, gaf ett
tystande tecken och vikande af några
steg åt vänster fortsatte han vägen fram
mot Santa Maria del Fiore. Ippolito
suckade belåtet, nöjd med sig själf och
med sin lättvunna seger. Han hörde
Francesco ropa:
”O se då!
flicka !”
Och oviss om, hvem den vackra
flickan var, sänkte han ofrivilligt
blicken. I detsamma gick Lionora de’ Bardi
tätt förbi honom. Hon var mycket
förvånad öfver denne yngling, som envist
sökte månen bland solbelysta moln.
Halft förskräckt, halft skrattlysten
betraktade hon honom. Och i sin häpnad
glömde hon att sänka ögonlocken.
Detta var Ippolitos och Lionoras
första möte.
Efter mässan begaf sig Ippolito ut
i staden för att söka några nöjen. Han
scanderade vers med en versmakare,
han besökte med Francesco
kurtisanerna på andra sidan Arno. Han drack
äfvenledes en myckenhet vin. Men
hvarken versmakarens verser, eller
kurtisanernas kärlek, eller Francescos
vänskap eller bollspel eller vin beredde
honom glädje. Han kunde icke slita
sina tankar från ser Antonio, och hvad
som till en början tyckts honom en
Se, hvilken vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
