- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
688

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

688

seger, blef nu nederlag och skam.
Hvarför hade han icke slagit ser Antonio
eller hans söner? Hvarför hade han
icke dragit vapen?’ Hvarför hade han
som en narr sökt månen på ljusa dagen.

Francesco sökte trösta honom.
Hade han dragit vapen, sutte han nu
inom fästningens murar. Bättre att
kasta boll på ängarna.

Ippolito sade:

”Du son af en skomakare! Hur
skall jag kunna lefva glad och lugn i
denna stad? Är jag icke en
Buondelmonte? Var det icke en Bardi, som
dödade min farbror? Som dödade min
farfar och min farfars far? Hur skall
jag kunna lefva, där dessa människor
lefva? ”

Med dessa och dylika ord hetsade
han sig till allt mäktigare vrede. Och
när natten inbröt, sprang han öfver
bron för att söka ser Antonio i hans
hus. Men Francesco, som ägde en
jättes styrka, slog honom till marken
och kallande vakten till hjälp förde han
honom till monna Ginevras hus.

Här i sin goda och ömma moders
armar insomnade Ippolito, uttröttad af
vin och vrede, kärlek och bollspel.

Men från och med denna dag och
stund öfvergaf Ippolito de ungdomliga
nöjen, som han tillförne funnit
tillfredsställande. Hans tankar sysslade
oaflåtligt med allvarliga ting. Under
två århundraden hade hans förfäder
bekämpat familjen Bardi, och för
Ippolito var nu tiden kommen att fortsätta
denna fejd.

För den skull sökte han alla tillfällen
att närma sig ser Antonio och ser
Åntonios söner. Och då han tydligen
märkte, att de med flit och klokhet
undveko hvarje möte, stegrades hans
förbittring. Han sade till sin goda moder:

HJALMAR BERGMAN

”Om dessa äro mycket fega, eller
om de äro alltför stolta för att
bevärdiga mig med fiendskap eller med någon
slags uppmärksamhet, det vet jag icke.
Dock lofvar jag, att de inom kort skola
lära känna Ippolito de’ Buondelmonti.””

”Hvad vill du göra?”

”Ser Antonio har en dotter vid
namn Lionora. Om jag nu bortför
denna unga flicka eller på annat sätt
handlar ohöfviskt gentemot henne, så
skall jag därigenom tvinga hennes far
och hennes bröder att söka mig med
vapen.” ’

Då den goda monna Ginevra icke
lyckades förmå sin son att afstå från
detta dåraktiga företag, och då hon såg,
att sonen till sitt bistånd kallade män,
kända för sina onda gärningar och sitt
dåliga lefverne, greps hon af oro för
sin son och af medlidande med den
unga flickan. Hon beslöt att varna ser
Antonio. Men då hon icke vågade
vända sig omedelbart till denne, begaf
hon sig till ett kloster, där ser Antonios
syster var abbedissa. Och inför denna
vördnadsvärda kvinna röjde hon
Ippolitos planer.

Abbedissan sade:

"Monna Ginevra, det gläder mig,
att du kommer med dessa
underrättelser just i dag, som är sancta Annas
dag. Jag ser däri ett godt förebud.
Och du skall veta, att jag sedan veckor
tillbaka grubblar öfver sättet, på
hvilket jag må kunna åvägabringa giftermål
mellan din son och min brorsdotter.’”

Häröfver förvånade sig monna
Ginevra. Abbedissan berättade.
Alltsedan sistlidna uppståndelsens fest,
hade Lionora visat tecken till oro och
stor nedslagenhet. Slutligen hade hon
på faderns frågor med bestämdhet
svarat, att hon önskade afsäga världen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free