Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
690 HJALMAR
som du vill bortröfva eller på annat
sätt vanära?”
”Kära moder, inför denna unga
flicka förmår jag intet. Det du talar
om, tyckes mig vara någonting mycket
aflägset, som jag knappt och dunkelt
erinrar mig.”
Han stod upp och sade:
”Denna unga flicka bär en novis’
hvita slöja. Hvarför skall en hederlig
man framgå med skurkar och skälmar ?
Afven jag vill på något sätt tjäna gud
och lämna världen.”
Abbedissan skyndade nu fram och
slöt den gråtande flickan i sin famn.
Med mild bestämdhet förklarade hon,
att den heliga Anna, som tillställt detta
möte och verkat denna omvändelse,
därmed säkerligen icke åsyftat att skilja
de båda unga från världen. Att
åvägabringa fred mellan husen Bardi och
Buondelmonte hade helgonet utsett
Ippolito och Lionora. Böjande sig
inför hennes vilja borde de redan samma
natt begå äktenskapets heliga
sakrament. —
Härtill samtyckte de båda unga.
Och så skedde.
Men förutseende, att ser Antonio
och hans söner skulle kunna taga denna
sak mycket illa och måhända däri finna
orsak att bringa Ippolito om lifvet,
bestämde den goda och kloka abbedissan,
att äktenskapet tills vidare skulle
hållas hemligt. Ippolito måste med ed
bekräfta sitt löfte att därom ingenting
yppa, förrän abbedissan funnit tiden
vara inne. Ej heller finge Ippolito
under denna väntans tid närma sig
Lionora eller med tal eller med sång eller
i gärning visa henne sin kärlek.
Sedan abbedissan och monna
Ginevra med stor förtänksamhet ordnat
och bestämdt allt detta, lämnade
Ippolito och hans mor klostret.
BERGMAN
När de åter befunno sig i
Buondelmontes hus, sade han:
”Kära mor, jag är mycket
förvirrad. Af allt detta minns jag klart
endast den stund, jag knäböjde vid monna
Lionoras sida.”
Ginevra upprepade och förklarade,
hvad som hade händt. Med mycken
utförlighet talade hon om tysthetslöftet.
”Detta har jag med ed bekräftat ? ””
frågade Ippolito.
”Du har svurit vid korset! Och
vidare måste du minnas, att du under
denna väntans tid icke får närma dig
Lionora — =
Ippolito sade:
”Detta har jag icke lofvat, än
mindre med ed bekräftat.”
Ginevra slog sin son på kinden och
sade:
”Du är dåraktig, Ippolito. Må gud
beskydda dig!”
Att den goda och kloka abbedissan
af glömska eller af annan orsak
underlåtit att taga denna andra ed, blef
anledning till en svår olycka. Ty
visserligen förtröstade Ippolito på helgonets
makt och abbedissans förböner, men
väntans tid blef honom dock
outhärdligt lång. Dagen förflöt i oro, och
natten gaf icke sömn.
Monna Ginevra sökte förströ
honom med allsköns lustighet. Hon satte
vin och goda rätter på bordet. Om
aftonen sköt hon honom utanför
porten, att han skulle söka sig något nöje.
Hon sade:
”Käre son, om du icke äter, om
du icke dricker, om du icke söker dig
något nöje, skall du helt säkert icke
öfverlefva denna väntans tid. Hvem
skall då föra monna Lionora in i
Buondelmontes hus?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
