Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
och just ur detta fönster. Har någon
vacker kvinna beredt unga herrn
sängplats i natt, så har det väl varit ser
Antonios dotter.”
Ippolito slog knekten med
svärdsfästet. Francesco grep honom kring
armarna och hviskade:
”Du är galen! —”
Men Ippolito sade med hög röst:
Så handlar jag mot hvar och en,
som förtalar en oförvitlig florentinsk
kvinna.”
Knekten, som låg på marken,
vrålade :
”Från ser Antonios hus kom han,
från ser Antonios hus kom han!”
”För mig härifrån!” bad Ippolito.
När de kommit ut på det öde torget,
sade Francesco:
”Nu ber jag dig, käre vän, att du
säger oss, i hvilket ärende du besökt
ser Antonios hus. Dessa goda män ha
förvisso öfverseende med kärlekskrank
ungdom. Och om du bjuder dem godt
vin, glömma de sveda och förargelse.”
Med flin och lustiga rop gåfvo
knektarna sitt bifall. Ippolito betänkte
sig och sade:
”Jag har stulit.”
”Stulit!” skreko knektarna.
”Ippolito de’ Buondelmonte har stulit, har
stulit t”
”Du är galen,” hviskade
Francesco. ”Det kostar lifvet.”
Högt sade han:
”Hvarför skämtar du, käre bror?
Timmen är sen, och vårt tålamod börjar
tryta.”
Då lyfte Ippolito svärdsfästet, förde
det af och an i facklornas ljus framför
knektarnas ögon och sade:
”Känner ni igen ser Antonios
svärdsfäste? Jag har brutit mig in i
min fiendes hus för att stjäla denna
dyrbarhet, som är vida beryktad.”
HJALMAR BERGMAN
Francesco och knektarna granskade
den gnistrande tingesten. Och utan
att vidare yttra ett ord förde de Ippolito
till fängelset.
Ser Antonio trädde in i Lionoras
rum. Han grep henne i håret och drog
henne naken upp ur bädden. Med
hundpiskan i hand dref han henne tre
hvarf rundt kring rummets väggar.
Slutligen stannade hon orörlig inför
honom. Ser Antonio brast i gråt och
kysste den blodiga, blåsvarta valk, som
svällde upp öfver skuldrorna.
”Detta var ditt straff, kära dotter.
Men jag lider oförskylldt.”
Han gick och reglade dörren.
Under nio dygn förblef Lionora
ensam i sin kammare. Tjänarinnan,
som bragte henne maten vågade icke
besvara frågorna.
På den tionde dagens morgon kom
moder abbedissan. Lionora frågade
efter Ippolito. Men abbedissan
uppmanade henne att vända sina tankar
från världen, som endast gifver oro
och smärta. Lionora kastade sig öfver
henne och tvang henne att berätta om
Ippolito.
Då hon hörde, att Ippolito fängslats,
anklagad för stöld af ser Antonios
svärdsfäste, ropade hon:
”Jag gaf honom fästet. För mig
genast till rådet, att jag må vittna.”
Abbedissan tystade henne, påminde
henne om eden, och då detta icke
hjälpte, sade hon:
”Berättar du detta inför rådet, skall
din fader helt säkert hämnas, muta
vakterna och mörda Ippolito. Hvad
kunna vi kvinnor göra om icke bedja?
Törhända skall den heliga Anna finna,
att tiden nu är kommen —"”
Hon drog flickan ned till sig,
knäppte händerna öfver hennes hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
